Svindlande höjder

Står i godan ro i köket och bakar smulpaj och förbereder lammstek med pumpafluff och palsternacksdito (äckligt husmoderligt, jag vet)  när jag slänger ett getöga ut genom fönstret och ser min 3,5-åring uppe på en stege HÖÖÖÖÖGT uppe i luften. Maken står nedanför och är supercool. Jag smyger ut tar foton och får ett "Mamma jag ser inte Mariannelund men nästan dagis" ropat till mig från ovan. Varför är vi mammor så mammigt hariga medan papporna så kartiga? Är jag hönsmammig som blir alldeles så där "men kom genast ner därifrån" fånig som min mamma var när jag var liten?

Hur som åker vinter/julbelysningen upp i trädgården as we speak, men fortsättningsvis med barnen på marken.

image69

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0