Utfryst fostran

På vägen hem idag upplevde jag något förfärligt. Ett ögonblick som bitit sig fast i mig och som jag inte kan skaka av mig. 

Strax efter två trillar jag förbi Xoko för att handla en Rörislimpa. Inne i lokalen är det en kort kö vid disken och vid bordet närmast dörren sitter en mamma med sin drygt 4-årige son och sin uppskattningsvis 7-åriga dotter. De har precis börjat äta på sina bakelser och dricka sina juicer respektive latte. Helt plötsligt får sonen ett tjuvnyp av storasyster och börjar gråta. Han gråter högt och ljudligt. Mamman lägger sin hand på sonens hand. Han tystnar inte utan sänker bara gråtvolymen så mamman trycker till handen, denna gång med ett  hårt tryck.  Detta får honom att ta nya tag i gråten. Mamman  reser sig och hukar vid sonen. Jag tror i min enfald att hon ska fråga hur han känner eller säga något tröstande. Inte, hon väser att antingen tystnar han eller så åker han ut i vagnen. Detta får pojken att gråta hjärskärnade ännu högre. Ett sådant antingen eller hot fungerar ju inte på en 4-åring! Han tar det som ett faktum.

Resultatet blir att mamman hivar upp barnet tar ut det genom dörren och slänger ner honom i sittvagnen utanför. En vagn han ser för stor ut för. Där sitter han med tårarna rinnande och fortsätter tröstlöst att gråta. Mamman går in, sätter sig med ryggen mot barnet och fortsätter fika. Pojken gråter vidare. Hans gröna grodbakelse som han bara har tagit två skedar av står kvar på bordet.

Hur kan man utan diskussion straffa någon med utfrysning? Det föregicks inte av någon diskussion, mamman lyssnande inte på sin son överhuvudtaget. Detta var den värsta bestraffning jag har sett, och då jag rest i många länder med annan syn på barnuppfostran än Sverige har jag sett en del. Utfrysning är en avskyvärd bestraffningsmetod som används i vår kultur men som jag inte sett någonannastans än här och möjligen i England.

Killen ovan lär sig nu att gråta är fult. Att om man inte undantrycker det man känner blir man utfryst, även av de som borde älska en mest. Min fantasi springer iväg med mig och jag spelar upp flera scener där pojken som inte får känna sorg får hitta alternativa sätt att hanterar sina känslor i livet.

Innan jag gick ut gick jag fram till mamman ifråga och sa lugnt och sansat att det var den grymmaste bestraffning jag sett. Hon svarade inte.

Hur skulle jag själv ha gjort? Jag skulle ha frågat varför barnet gråter, tittat det i ögonen och sagt att jag inte hör på grund av gråten. Då brukar min äldsta dotter hejda sig och berätta. Hade det inte fungerat hade jag bett henne gå ut med mig och förklarat att vi skulle göra det av hänsyn till de andra Xokobesökarna. Väl utanför skulle jag ha satt mig på huk med armarna runt henne och frågat varför hon är ledsen och vad hon känner. Det fungerar i alla fall jag hitills varit med om och sedan när gråten är slut kan vi gå in och fika färdigt tillsammans.



Kommentarer
Postat av: anna

starkt av dig att säga till mamman! Det är inte många som skulle våga det! stackars pojk säger jag bara...

2007-10-05 @ 22:19:25
URL: http://pann.blogg.se
Postat av: Cosmopolit

Anna:Tack, men det kändes som en så fjuttig sak, att bara säga till. Jag var så arg, upprörd och genuint ledsen. Jag håller med dig, stackars lille kille.

2007-10-05 @ 23:34:57
URL: http://cosmopolit.blogg.se
Postat av: Annika

Nu fick du mig att börja gråta. Jag blir så SANSLÖST förbannad när barn behandlas illa. Lite löjligt dock: det var hans gröna grodbakelse som fick tårarna att börja rinna. Usch.

Och ja, instämmer - otroligt bra att du vågade säga till. Jag hoppas att hon fick sig en tankeställare.

2007-10-09 @ 22:58:25
URL: http://beautifulones.blogg.se
Postat av: Cosmopolit

Annika: Ja, vuxna som behandlar barn illa får mig att må illa, fysikt illa. Sorg, ilska, frustration och ångest i en förfärlig mix. Hon såg perplext förvånad ut, som om hon snarare förväntat sig positiv feed-back så jag är inte säker att poletten trillade ner.

2007-10-09 @ 23:21:56
URL: http://cosmopolit.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0