och jag som tyckte jag varit duktig.

Idag har 13 km avverkats i löpspåret. Det känndes jättebra och jag var sprickfärdig av stolthet över min egen bedrift. Sedan sprang jag på mammalediga grannen som fick tvillingar i februari och just varit uppe i Funäs och sprungit tredagars, 19+22 +26 km. Jag erkänner, jag är en slöhög - I'm not worthy.

Igår träffade jag dessutom kollegan som varit i Hemavan och sprungit 24-timmars. Hon berättade att hon skulle öka sin träning nu för det var sådan kick att springa 24 timmar i sträck. Idag tränar hon 70 km i veckan.... dessutom frågade hon om vi inte skulle ut och springa ihop imorgon på jobbet, jag mitt nöt svarade ja. Sedan påpekade jag att jag håller släptempo medan hon kör minst 4 minuterstakt. Jo, men vi startar här och springer till Hammarbybacken, där kan jag (läs kollegan) springa upp och ner tills du kommer fram sedan springer vi tillbka. OK mumlade jag. När jag kom hem och berättade det för maken sa han, men det är ju över halvmilen dit, ska du springa en mil på lunchen? Tydligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0