Cosmopolit

Efter en vecka av god träning och högklackat har mina gamla diskbråck bestämt sig för att oinbjudna göra återbesök. Resultatet är minimalt uträttat, limesurt humör, inställd lördagsmiddag och värk. 

Det är fredag och solen har strålat vackert hela dagen. Glittrande, gnistrande vid Liljeholmsstrand, med solbrillor på har ett brett leende tapetserat sig över ansiktet. 

Idag har en riktigt bra politiker tagit sin Mats ur skolan och valt livet, vardagslivet. Kristina Axén Olin är en god politiker, respekterad även av de som inte delat hennes åsikter eller partipolitiska färg. Hon har visat mod när hon vågat vara mänsklig och ärlig genom att visa det omöjliga i ekvationen offentlig person, ledande politiskt uppdrag och förälder.

Igår och idag tillbringade jag ett antal timmar i SJs regi. X2000 transporterade mig T&R mellan Stockholm och Skåne. Det enda egentliga abret var att jag i båda riktningarna kände av sjösjuka, något som jag aldrig känt av till sjöss. inte ens under riktigt dåliga förhållanden har jag blivit sjösjuk ombord på fartyg, men på tåg antar mitt anlete en lätt grönaktig ton.

Idag har jag stått på scen och "brandtalat" om att vi alla har friheten att välja förhållningssätt till det som livet bjuder oss på, såväl det söta som det sura,  det bittra och det beska. Responsen var god och det är en kick att känna energinivån i salen stiga när budskapet når fram.

Dessutom skiner solen och jag har en latte  macciato från Waynes Coffe på bordet framför mig.

Just nu springer livet på en aning för snabbt. Innan jag blev mamma kunde jag obehindrat slagga i över 12 timmar utan minsta problem, i regel när-som-helst, var-som-helst och hur-som-helst. Så är inte längre fallet utan istället slår jag självmant upp ögonlocken en bra stund före 06.00 och är tvärpigg, för få sömntimmar till trots.

Efter ett dussintal år som internationellt handelsresande arbetar jag för första gången med Sverige som huvudmarknad. Detta passar det småbarnsliv jag lever och det får mig att upptäcka nya sidor av mitt avlånga hemland. Nästa vecka står förutom Stockholm, Sundsvall och Kristianstad på menyn och vecka efter det följer stolta Småland med Jönköping och Växjö (och en liten utflykt till Helsingfors för ett kundmöte).

UPDATE: Cosmopolit är fullt medveten om att Helsinki inte ligger i Sverige.

Det finns företelser som jag har svårt att fördra, fackligt arbete är en av desa. Igår höll jag en presentation för fackligt förtroendevalda och jag blev duktigt grillad. Det var som att göra en tidsresa och befinna sig 30 bakåt i tiden, värderingsmässigt.  Var får de all sin ilska ifrån? Hur kan de välja att stanna på ett företag om de tycker så illa om det? Hur orkar de upp på morgornarna med detvalet av förhållningssätt till livet? Jag vet inte men jag förundras.

Ibland kan man bli "småtappad" på energi. Det är som om man stack fingrarna i kontakten, fast istället för att få en stöt av energi i kroppen känns det som om jag blivit tappad på kraft. Idag har det varit en sådan dag där det varit lite småmotigt och inget positivt flow infunnit sig. Detta trots att det helt klart funnits små glimmrande glädjeämnen och saker att glädjas åt, men ibland krävs det en större insats än andra dagar för att se saker från den positiva sidan.

Då får jag påminna mig om vilka härliga människor jag har lyckan att omge mig med, både i familjen, på jobbet och bland vänner.

Fast det är också de dagarna då man känner sig som skoskav som får en att uppskatta dagar då det känns som man fullständigt äger.

Då min makalösa svärmor är uppe och hjälper oss med våra sjuka barn passade maken och jag på att först rasta hund sedan ut och springa längs Edsvikensstrand i sena aprilkvällen. Det var underbart stilla och väldigt skönt. En batteriladdning värd namnet, en stund att njuta och en samvaro att ta vara på.