Snart, snart, snart

På tisdag åker vi iväg på tio dagars efterlängtad ledighet till min barndoms strand i Portugal. Det ska bli så skönt!!!! Hela familjen ska få njuta och umgås. Dessutom ska vi ha med ambulerande barnvakter så det kommer finnas utrymme för gemensamma löpturer, mysiga middagar och romantik med maken. Har jag nämnt att jag längtar.



Tokmycket nu

Hur fort kan världen jag lever i snurra? Hur mycket kan jag hinna? När får jag landa? Livspusslet blir allt svårare att få ihop och känslan av otillräcklighet på alla plan är kvävande. 


RSS 2.0