Cosmopolit

Som bekant är Cosmopolit svag för rött, mycket rött. Det finns dock en period varje år när en svag odefinerbar känsla av färgmättnad infinner sig och det är NUUUUUUUU. Desperat vill jag ha allt avskalat vitt och svenskt minimalistiskt.

Det är dock inte möjligt eftersom jag innan jul rockade loss fullständigt med nissar, tomtar, kulor och allsköns bråte precis om jag gör varje år för att skapa den där magiska julaftonsmorgonkänslan som jag älskar. Det är verkligen ett fåfängt försök att försöka fånga barndomens magi som repeteras. Det är dessutom ett beteende som jag ärvt av min ömma moder och hon av hennes som i sin tur ärvt det av mormorsmor Hilma från Växjö. Mina döttrar älskar pyntande och kommer att sakna allt när vi plockar ner det. Det vore dessutom smågalet att riva ner allt idag för att kunna ha en minimalistisk nyårsmiddag imorgon. Det är bara att kväva julmättnadskänslan och ta en promenad i det usla gråvädret utanför.