Cosmopolit

Eftersom kommersen var snäll idag och lät mig snabbt "svischa" in och ut för att handla färskvarorna till kvällens middag ligger jag före tidsschemat. Jag ska nu sätta mig att laga en nyårssupé. Den är helt dominerad av skumpa, fisk och skaldjur med en chokladig avslutning.

Hunden och jag tog en sväng runt Kvarnskogen och då började det snöa, äntligen. Kanske, kanske blir det ett vitt vinterlandskap till midnatt.

Människor kan bli väldigt provocerade om en kvinna är nöjd över sin kropp och sitt utseende. Det anses inte OK, utan man ska misströsta och gnälla. Uttrycker man något positivt får man snabbt tillbaka någon form av "så snygg är du inte". För att frångå det traditionellt genusbundna gnället över vad jag som kvinna inte uppskattar hos min fysik ska jag nu lista saker jag är glatt tacksam över. Läsare varnas ännu en gång, detta kan vara väldigt provocerande. Jante gillar inte att vi är nöjda med hur vi ser ut men eftersom jag nu tänker börja ta bättre hand om mig själv för att fortsätta vara frisk ska jag nu ge mig själv skäl att respektera min kropp.

Saker jag uppskattar funktionellt hos min kropp:

• Stark
• Gott läkekött
• Mycket god grundfysik (fantastiskt bättre än jag förtjänar )
• God hjärt/lungkapacitet
• God förbränningstakt (svårt att tro men jo)
• Lätt att bygga muskler (slanka inte bulkiga)
• Svårpåverkad av alkohol
• Blir aldrig bakfull
• Spänstig
• God rörlighet i leder
• Sover gott/somnar lätt

Mina fåfänga favoriter:

• tjockt hårsvall utan minsta inslag av grå strån utan med en naturlig auburn/hazel ton
• fylliga välformade läppar
• långa välsvarvade ben (även när resten inte är i toppform)
• vackra fötter som passar i alla "omöjliga" skor/sandaler och klarar alla klackhöjder
• Stora mandelformade ögon med mycket långa ögonfansar
• Naturligt välformade naglar
• Bredaxlad
• Kroppens proportioner
• Längden
• Bra hy
• Välformade ögonbryn
• Färgerna (hy/ögon/hår)
• Avståndet mellan öga/ögonbryn är sminktekniskt perfekt
• Bröstens naturliga form/storlek

Allt utan inbördes rangordning. På det stora hela är jag lyckligt lottad och borde därför ta hand om mig själv mycket bättre. Då infinner sig frågan vad är det som ska göras annorlunda?

1) Näringsintaget
2) Regelbunden träning
3) Stressnivåer
4) Sömn

Jag har begåvats med en relativt frisk, robust och tålig lekamen. Man skulle kunna tro att jag genom åren uppskattat detta men icke. När jag var liten ville jag väldigt gärna ha gipsat ben och lekte glatt patient i alla doktorslekar. I tonåren önskade jag mig tandställning och tyckte att tonårsakne såg spännande ut (klart udda jag vet). Som ung vuxen skaffade jag mig två par snordyra glasögon med fönsterglas för att se mer intressant ut och värd att tas på allvar. Med insikten om kroppens förgänglighet börjar jag nu äntligen uppskatta när den är frisk och fungerar. Även genetiska tillfälligheter som ger mig fåfänga tribut uppskattas. Hurvida detta är tecken på att jag börjar bli gammal eller vis eller både och får andra avöra men det är rätt skönt. 

Det gick väl sådär att vända julen ryggen.  Jag har precis lagat min fars julfavorit, lutfisk,  kokt potatis, knaperstekt bacon, vitsås och ärtpuré. Dessutom valde jag att servera det på de stora röda Mateustallrikarna eftersom det ser festligare ut på dessa än på vita fat. Nu slaggar gubbarna (maken, pappa och hunden) middag medan gummorna (döttrarna, mamma och jag) småpratar.

Minsta dottern gav mig just en stor smällpuss varpå jag sa, "vilken bamsepuss" hon leende kontrar med "neeeej en skalmanpuss".



 

Jag minns inte när jag sov till klockan 11 på morgonen senast men det har varit väldigt skönt. Kroppen har skrikit efter oavbruten vila och nu har den fått sitt lysmäte. Nu behöver den bara röras på och avstå från excesser, julgodis vik hädan!

Döttrarna tillbringar kvällen hos mina föräldrar så maken och jag hade tänkt att paint the town red men då vi båda är trött småförkylda körde vi en myskväll hemma med filmtittande, kommisarie Lynley och kvarteret Skatan. Det låter väl patetiskt tråkigt men det är väldigt skönt att få vara tillsammans utan avbrott och bara mysa, prata och gosa. Förortsromantik har sin tjusning.

Mina julklappar för året var enkom hårda. Maken och döttrarna hoppas uppenbarligen på kroppslig förvandling och bibehållet intellekt hos mig då klapparna från dem bestod av ett längdskidåknings-kit och utföråkningshjälm. Den senare har jag dock bytt till en mer Cosmopolitisk färg, från pärlemogrått och grisskärt till rött.

Av mina föräldrar fick jag böcker och av svärisarna fick maken och jag det största helt underbara Mateusfatet/skålen i rödaste rött.

I min familj är morgontrötthet legio. Till och med vår boxer är morgontrött. Under jullovet har döttrarna succesivt sovit allt längre, även när deras morgonpigga farföräldrar var på besök. Nu snusar alla sött medan jag inte har en blund att blunda. Det är bara att foga sig, ta fram joggingkläderna, slänga alla "hälsenan måste läka" ursäkter åt sidan och ge sig ut i spåret.

Lotta lovade glatt igår att vi skulle köra London revival och börja springa tillsammans igen som vi gjorde i Hyde Park varannan morgon när vi båda bodde i faggorna av nämnda park. Sagt och gjort, även om Rösjöområdet känns rätt B i jämförelse. Fast Cosmopolit modell millenie var fantastiskt mycket mer glamorös och sevärd än versionen som kan beskådas nu vilket stämmer väl överens med geografichanseringen.

UPDATE: Lottas make Niklas ringde å sin frus vägnar och undrade om vi skulle kunna springa lite senare, morgontröttheten verkar vara universell. Endast Cosmopolit är vaken.

Avslutade dagen med att se "You've got mail", en film jag sett ett otal gånger men som fortfarande ger mig en längtan till the big apple. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att bo där, om än inte med små barn utan antingen som singel, dinky eller efter barnen flugit ut, då de två första alternativen inte är aktuella får jag väl jobba på de senare.

Maken vill ha en vit jul och efter årets gråväder har han tagit saken i egna händer och bokat oss en fjällstuga till nästaårs jul. Det känns supermysigt, fast vi åker ju upp redan vecka 4 och får förhoppningsvis en rejäl dos med vinter.

En brottsling återvänder alltid till brottet var något jag läste i min ungdoms deckare. Idag var jag så tillbaka i stan för att åter köra ett kort men intensivt rearally. Denna gång inte ensam, trots att jag anser att reor bäst göres solo, utan som shoppingstöd till Lotta. Hon ska på nyårsbröllop och behövde hitta en stass, sagt och gjort. Vi gjorde en repris på min tidigare runda med tillägg av PUB, partyfrockplaces och NK. Själv höll jag mig i skinnet men hejade ivrigt på Lotta, hon kom hem med 3 partystasser, 3 par skor (1 par festisar, 1 par utisar, 1 par kontorisar), 3 handväskor (festclutchisar) , 1 Max Marakjol, 1 par örhängen,1 halsband, 1 armband, 1 t-shirt, 3 sjalar, strumpbyxor och nakentejp.  Allt färgkoordinerat enligt Lottas fina färgkarta.

Vi hann också med en lattefika och en sushilunch samt att jag avklarade en jobbutfrågning per telefon inför ett projektarbete som jag sponsrar.

Tala om att vi hann mycket på kort tid! Ikväll hann vi dessutom med en lååååång promenad med hunden så stegmätaren passerade 20 000 steg och det är nog tur att vi inte använder ordräknare för den hade nog också slagit i taket. Mina fötter mår OK men stämbanden är matta.

Igår var jag i storstaden i effektiva två timmar. Reaspurten inleddes på Max Mara med att min kjol som jag spanat på hela hösten fanns kvar i ett ex i min storlek! Yipppie!!! *Indiankrigsdansar* 

Från MM kom jag med ytteligare en kjol, ett par byxor, en handväska, ett skärp och en topp. Rusade snabbt in/ut hos Mrs H utan att finna något. På Footlight fann jag ett par bruna "jobbskor" med spänne. Snabbt in på Urban Outfitters för att konstatera att jag är helt passé/för gammal. Konstaterade att varkeen Armani, SAND, GANT eller Tiger hade börjat sina reor. Sturegallerian hade inte heller något för en köpsugen Cosmopolit så efter en kort prommis på Grevture klev jag glatt på tunnelbanan mot Mörby C. Det hela gick lugnt, stilla och väldigt målmedvetet. Nu har jag också betat av mina nätreor och sitter och suktar på några saker på både Mulberry och Burberry, och jag som inte ens är speciellt förtjust i bär. jag är mer en femme au chocolat.

Så långt på "att göra listan" har jag aldrig hunnit som i år, dels tack vare helgen innan julafton, dels tack vare maken och min "julrutin" men framför allt tack vare svärmors ivriga hjälp. Hon har verkligen gjort livet lätt och i det finns inte ens ett stänk av ironi.

Nu fixar jag "injulningmiddag" för ikväll med lutfisk, ärtpuré, potatis, knaperstekt bacon och sås, mums.

Julmusik på Ipoden, pyntat hus och ledig, nu har den riktiga julkänslan infunnit sig.

GOD JUL!!!!

Senaste veckan har avverkats i ett rasande tempo och bloggandet har dessvärre åkt ned på prioriteringslistan. Försöker klara av uppstart/omdanade av verksamhet, julstök och familjeliv och det tarvar sin kvinna. Än så länge fungerar det även om jag sänkt julambitionen en aning. I år gör jag inte egna isterband, sillsallad, sylta mm utan delegerar, tar emot hjälp (vilket jag har så svårt för) planerar och köper färdigt i högre utsträckning än vanligt.

Nästa vecka får både maken och jag slå knut på oss själva för att få tiden att räcka till. Längtar redan till fredag.

Maken och jag avverkade vår andra julkosert för 2007 års advent. Denna gång var det en skön behållning för oss båda. Min mor hade ställt upp som barnvakt så jag slapp springa gatlopp efter min yngsta dotter. Stefan och Milla var vårt goda sällskap och platsen var Sofia kyrka. Körerna var bra, arrangemanget som helhet riktigt proffsigt och det var mycket mäktigt när 200 personer klämmde i med Halleluja 10 meter ifrån oss. Trion till Moldaver i kaftaner var sagolikt duktiga, den ene hade en bas som gjorde mig alldeles knäsvag. Jag har en outalad faiblaisse för riktigt mörka mansröster, men allra bäst i min bok var att sitta bredvid mannen i mitt liv när han klämde i i julsångerna. Han sjunger så grymt skönt, tar varje ton klockrent, med en styrka som kan försätta berg och har en härlig klang och varm ton i sin tenorstämma. Själv teg jag still och njöt av all skönsång.

Såg just Uppdrag Granskning på SVT angående ICAs köttförstörelse (hantering är fel ord), trots att reportaget gjorts av Janne Josefsson. Carnivoren i mig har för tillfälligt checkat ut, nu blir det fisk, grönsaker och frukt inhandlat varsom helst men inte på ICA.

På vår tripp till södra tyskland hade vi som alltid bokat hyrbil med det stora hyrbilsföretaget. Denna gång hade de inte bara valmöjligheten enligt "bilklass" utan ett specialerbjudande där man kunde hyra en Audi A3 förmånligt. Som alltid när man anländer till destinationen säger den synnerligen buttre biluthyraren;

-No we do not have that car available (vi hade bokat för över en månade sedan).
-We have upgraded you (och räcker oss nycklarna till en Peugot).

Grrrrr, jag gillar fransk mat men franska bilar har inte stått så högt i kurs hos Cosmopolit. Det gör de nu! Denna hardtop cab Peugot 307c var en riktig pärla.  Hertz, allt är glömt och du är förlåten.

Maken sjunger i gospelkör. I söndags var det så adventskonsert vilket verkade vara ett trevligt avslut på en bra helg. Vi åkte glada i hågen iväg med barn, mormor och farmor. Jag borde ha vetat bättre. Gå INTE på julkonsert med en tvååring. Hon som normalt är ett solsken och relativt lätt att ha med förvandlade sig till ett humörladdat kvicksilver. Hon ville inte sitta still en sekund utan klättrade på allt och alla, skrattade åt hyssningar, skrek om man försökte avleda och tyckte att adventskonsert var allmänt tramsigt. I synnerhet inte när de släpade upp någon bättre bedagad karl med operahybris på scen som på alldeles för stort allvar massakrerade några julsånger. Då gallskrek hon, vilket jag också kännde för att göra. Hennes storasyster på 3,5 skötte sig med den äran.

Efter konserten var jag färdig för en veckas oavbruten vila. Där flög allt lugn som vi bunkrat upp på vår resa ut genom kyrkofönstret.

Maken och jag kom tillbaka i söndags efter härliga dagar i Tyskland. Vi har sovit, sovit och sovit, man inser inte hur mycket man saknar sömn som småbarnsförälder förrän man får sova ut. Vi har pratat med varandra , hittat varandra och skrattat som vi gjorde innan hela barnkarusellen satte igång. Dessutom har vi spanat på möbler, gått på tysklands största julmarknad (i Stuttgart), ätit mycket och gott  samt shoppat kläder för ett helt kompani.

Summa sumarum; en helt OK tripp.