Seeeegt i värmen

Det är svårt att uppbåda samma skärpa och entusiasm i värmen som vid lägre teperaturer. Varför är det så?

Tjurig måndag

Idag har jag sprungit på frustrationstrollen på jobbet två gånger samt varit allmänt tjurig. Detta är inte alls likt mig så nu ska jag ut i skogen med hunden och kära Lotta för en stor dos pepp.

Ryggont ger surhelg

Efter en vecka av god träning och högklackat har mina gamla diskbråck bestämt sig för att oinbjudna göra återbesök. Resultatet är minimalt uträttat, limesurt humör, inställd lördagsmiddag och värk. 

Såg Eurovisionpreview som denna gång inte hade våra illustra grannländer lika rikt representerade som tidigare år, bara charmige finländaren Tomas Lundin var där. Eftersom fru Pirelli tävlar var hon ersatt av salta Lena Philipsson. Den i panelen jag mer än gärna hade sluppit höra något från var den mindre välformulerande och absolut urblåsta fröken Hjullås. 

Dagisfärger

Mina två döttrar går båda på dagis. När de leker själva väljer den äldsta alltid ärtgrönt och turkost som favorifärger medan den lilla gillar knallrött och ljusgult. Så fort de är i närheten av dagis och andra småbarn faller de för grupptrycket och säger unisont rosa och lila....

När jag var liten var det sällan rosa var ett alternativ i kläder eller inredning. Det var regnbågens alla andra färger, inte sällan grällt och mindre stilenligt. Idag, genusdebatter till trots är utbudet än mer könsbundet och förfärligt förutsägbart än någonsin tidigare. Vad är det för fel på oss föräldrar, företagare, designers, människor av idag? Måste vi definera vår värld i blekrosa och urblekt blått?

Jag passar inte sällan på att handla alternativa färger till barnen när jag reser eller via det tacknämliga nätet så jag inte tvingas att bara ha ljusrosa som alternativ för vi svenskar är faktiskt värre än de flesta andra.

rosa_ku_139_1_vellum.jpg


Oförstående

Det finns företelser som jag har svårt att fördra, fackligt arbete är en av desa. Igår höll jag en presentation för fackligt förtroendevalda och jag blev duktigt grillad. Det var som att göra en tidsresa och befinna sig 30 bakåt i tiden, värderingsmässigt.  Var får de all sin ilska ifrån? Hur kan de välja att stanna på ett företag om de tycker så illa om det? Hur orkar de upp på morgornarna med detvalet av förhållningssätt till livet? Jag vet inte men jag förundras.

Shut the f**k up

Ibland önskar jag att jag inte lät käften glappa så hysteriskt. Det vore kanske bra att ägna lite mer tid till att tänka efter före? I synnerhet på jobbet kan jag bli FÖÖÖÖÖÖÖÖR mycket. Jag borde ha lärt mig att vakta min tunga och vara mer politiskt korrekt men det är ju så booooooooooring.

Nåväl, what is said is said and what is done is done och imorgon är en annan dag.

Ågren vore ett passande namn idag.

Min avspark

Imorgon ska jag åka iväg med min ledningsgrupp på kick-off. I begynnelsen av min yrkeskarriär var jag måttligt irriterad och lindrigt föraktfull åt fumliga chefer som inte lagt ner tillräckligt med energi på planering. Nu kan jag delvis förstå dem. Det är inte lätt att få ihop allt just nu. Det är några bollar för många i luften för att jag ska känna att jongleringen håller. 

Imorgon ska jag tala om ledarskap, om ömsesidiga förväntningar, om förändring som en konstant och om att bygga nytt i gammal historik. Måtte inspirationen vara med mig. 

omönstrat tvång, helt snurrigt

Ett dagis i norrland har förbjudit mönstrade kläder för att skona en anställd från migrän.

Kista galleria bygger ingen uteservering på mattorgets tak för rullstolsbundna och rörelsehindrade skulle inte kunna ta sig dit.

I min värld är det eftersträvansvärt med hänsyn men när den enskildes väl inkräktar på en hel grupps dito blir det klurigt. Ingen som besöker Kista matcentrum ska få njuta av  en måltid utomhus eftersom en fraktion av besökarna inte kan göra detsamma. Det tycker jag är befängt precis som jag tycker att beslutet att förbjuda barn att bära mönstrat är idiotiskt.

Hade någon bett mig att inte bära mönstrat hade jag letat fram samtliga mönstrade plagg jag äger (vilket inte är många) för att ta på dem, samtidigt. Dessutom hade jag nog akuthandlat något riktigt spräckligt. Jag har nämligen insett att jag har en rebell inom mig. Huta åt mig och jag gör tvärtom.

Gäääääsp & burr

Att ut och springa i arla morgonstund är ett bevis på viljekraft, och på att  vi äger en hund. 

Slemmig bekräftelse

I torsdags dansades det ordentligt. Det var synnerligen underhållande fyra timmar på dansgolvet med kollegorna. Vi har fantastiskt roligt tillsammans allihop när vi studsar runt och beter oss som om vi vore 20 år yngre.

En sak slog mig dock, nu när jag inte längre är ung och läcker verkar den ovälkomna uppvaktningen från det motsatta könet öka. Jag förstår det inte, desto snyggare jag har varit desto färre har närmandena har jag utsatts för. Nu som bättre bedagad småbarnsmamma verkar överförfriskade män oberoende av ålder tro att man är sugen på deras sällskap. Mina kära manliga kollegor styrde elegant undan försöken men företeelsen ger en bitter bismak till de annars underhållande dansaktiviteter

När jag var ung undrade jag vad det var för fel på mig eftersom jag lämnades ifred. En gnagande känsla av att inte vara söt eller åtråvärd nog som kvinna bet sig fast, den släppte inte förrän jag passerat 27-årsåldern. Inte för att jag ville ha de gubbsliskaiga tafsförsöken men jag ville inte heller vara panelhöna eller förbisedd. Vågar män först när man inte längre är toppenläcker utan medioker?

Hur då?

Polisen ska hämta skolkare? Hur ska det gå till i det Sverige där polisen inte ens kommer vid personrån eller misshandel vilka torde vara allvarligare brott än skolkning?

En kollega blev utsatt för rånförsök på ett ställe där två andra tidigare blivit rånade på en mindre ort mitt i Sverige. Polisen kom inte för de hade inte tid (för långt att åka) och sedan avskrev de brottet (eftersom brott inte kunde styrkas) utan att ta vittnesuppgifter ens från anmälaren trots att han hade både signalemente och namn på de två förövarna.  Nu undrar jag hur idén om att polisen ska hämta in skolkare när de indag inte klarar av ens förse allmänheten med ett basalt rättsskydd ska genomföras?


Packa packa packa

Den initierade vet att jag inte gillar att packa. Denna gång har jag dock återgott till forntida takter och skrivit packlista, veckomatsedel, att-inhandlalista, attgöralista och helt plötsligt känns allt mycket enklare. Det innebär att efter 7 km i spåret blir det nu FIXPACKKÖRRALLY!

UPS, UPS where art thou?

Mina Burberry-persedlar har inte dykt upp, var kan de vara? På väg med UPS påstås det, well hurry, hurry I can't wait much longer.

UPDATE: UPS har levererat till jobbreceptionen medan jag var off-site på ledningsgruppsarbete, imorgon åker vi till fjällen en vecka och sedan ska jag på två dagars kurs. Summa sumarum jag får öva mitt obefintliga tålamod i ytterligare 10 dagar. GRRRRRR.

UPDATE II: Allt passade och känns väldigt bra, den som väntar på något gott....

Mål Moln Måla

Igår var jag klart laddad nu sitter jag här och.... nada. Det är lätt att säga jag ska göra si mer och så mindre men det är ju inga riktiga mål. Varför är det så lätt att ta yrkeslivet på blodigt allvar medan privatlivet får nöja sig med en klackspark?

Målsättning

På jobbet har jag skickat in förslag på mål för mig och mitt affärsområde till min chef. Realistiska men ambitiösa, mätbara, konkreta och tidsatta allt enligt SMART metoden.

Specific
Measurable
Acheivable
Realistic
Time-bound

Det är självklart att jag gör så med mina proffesionella mål, men jag ska också göra det med mina egna privata mål för 2008.  Målsättning kommer!

Hälften fel

Maken ringde just. Han har åkt iväg med en kavaj tillhörande en kostym och byxor till en annan. Skulle hans fantastiska fru kunna ta med sig de andra byxorna?

Hmmmmm, jo jag gör det.

Vacker vinterdag

Idag är det en vacker vit vinterdag som ropar snöbus, snöbus, snöbus. Maken ska få nöjet att göra just detta med tjejern medan jag måste svänga om kontoret, bläääää. Först ska jag dock ut med vår gode hund. Det ska bli härligt.

Förtroende förtjänar man

Läste just att allmänhetens förtroende för poliskåren aldrig varit lägre. Det förstår jag. Det är faktiskt så att jag absolut inte litar på polisskrået idag. Detta baserar jag dels på den mediabild jag fått mig till livs, dels allmän brottsstatestik men framför allt mina egna upplevelser av att bo i samma område som en polisfamilj. En familj där båda är poliser och där de var de enda i området som uppenbart sket i alla lagar. De körde konsekvent för fort, körde mot enkelriktat som regel, barnen skjutsade på moped utan hjälmar, de använde svart arbetskraft, de plockade inte upp efter hunden, ene sonen körde en övertrimmad epatraktor och detta var de mest flagranta företeelserna som man inte behövde anstränga sig för att se. Själv var jag för feg för att säga något men den av grannarna som vågade blev hotad. Nu har "poliserna" flyttat och vi i grannskapet är väldigt glada för det.

Rödaste rött

Som bekant är Cosmopolit svag för rött, mycket rött. Det finns dock en period varje år när en svag odefinerbar känsla av färgmättnad infinner sig och det är NUUUUUUUU. Desperat vill jag ha allt avskalat vitt och svenskt minimalistiskt.

Det är dock inte möjligt eftersom jag innan jul rockade loss fullständigt med nissar, tomtar, kulor och allsköns bråte precis om jag gör varje år för att skapa den där magiska julaftonsmorgonkänslan som jag älskar. Det är verkligen ett fåfängt försök att försöka fånga barndomens magi som repeteras. Det är dessutom ett beteende som jag ärvt av min ömma moder och hon av hennes som i sin tur ärvt det av mormorsmor Hilma från Växjö. Mina döttrar älskar pyntande och kommer att sakna allt när vi plockar ner det. Det vore dessutom smågalet att riva ner allt idag för att kunna ha en minimalistisk nyårsmiddag imorgon. Det är bara att kväva julmättnadskänslan och ta en promenad i det usla gråvädret utanför.



http://malmo.se/images/18.3695afd210f9ee9e81880006/Kopia+(1)+av+julgranskula_150.jpg

Essingeleden

Can't live without it but I can't stand the time I'm spending on that excuse of a road.

Dessutom är jag ruskigt sur på Danderyds kommuns policy vad det gäller infartsparkeringarna vid tunnelbanan. Varför kunde de inte dragit den röda linjen över kommungränsen in i Sollentuna? Jag har 25 minuters gångväg till närmsta busshållsplats så publika transporter går helt bort om hämta-lämna livet ska kunna levas.

Tidigare inlägg
RSS 2.0