Cosmopolit

Idag hämtade jag fyra småtjejer på dagis istället för två. Dessa varelser i åldern två till fyra år var dundertaggade inför en eftermiddag av bus och kul. Rent logistiskt fungerade det över förväntan och samtliga klarade 4 timmar tillsammans utan tårar, ilska eller missöden. Det var två syskonpar som för första gången umgicks som just det. Gästerna uppförde sig med den äran och mina busfrön var tillika goda värdinnor. Det var fantastiskt kul med fyra små människors resonemang, funderingar och lekar.

Nu känner jag mig dock som en våt trasa, trött, knappt urkramad och lealös som mormorsmor skulle ha sagt. Lugnet efter stormen är njutbart.