Söt undran

Imorse vaknade jag klockan 05.04 av att äldsta dottern T (3,5 år)  stilla undrade;

T- Ska pappa åka till himlen idag?
M - ??????? Ehhhh, nääää???? Nej det ska han inte. varför undrar du det?
T - Han blir gammal idag och då ska man dö och fara till himlen.
M - Biter mig i läppen för att inte skratta bort ett logiskt argument utan förklarar att man helst ska bli väldigt ruskigt gammal innan det är dags att dö.
T - men pappa sa att han blir jättegammal idag.
M - Jo, men han tog nog i lite för mycket när han sa så.
T - Jaha, då blir det kalas idag?
M - Jaaa

http://www.nordicsmidesdesign.se/catalog/images/angel.jpg


Mamma, vad är döden?

Idag kom jag hem tidigare än planerat från Malmö varpå jag hann hämta guldklimparna på dagis. Yippie!!! Väl i den lilla röda (bilen, för oinvigda) börjar T på 3,5 år avfyra en tirad med frågor, ett urval;

-Mamma kommer jag dö?
-Kommer du dö?
-Dör alla?
-Gör det ont att dö?
-Vad händer när man dör?
-Har änglar gummistövlar?
-Kan änglar öppna dörrar?
-Har änglar ögon?

Raden av frågor tog inte slut. Tur i oturen att jag preventivt (anande att frågor skulle dyka upp förr eller senare) köpt "Dödenboken" av Pernilla Stafelt. Innan jag plockade fram boken hann vi gå igenom ett brett spektrum av känslor där värst var att dottern med tårarna sprutande skriker "jag vill inte dö, jag vill inte att du ska dö". Föräldrarskap är utvecklande, och som allt utvecklande bitvis svårt men oj vad spännande.

Grattis!!!

Christina, du fantastiska kvinna!!!!! Bra jobbat! Grattis T, du kommer bli en hyvens storasyster och grattis A. Nu är ni stoooor familj. Fick reda på det av J-A igår då jag bytt SIM kort. Kram på er alla fem.

Skalmanpuss

Det gick väl sådär att vända julen ryggen.  Jag har precis lagat min fars julfavorit, lutfisk,  kokt potatis, knaperstekt bacon, vitsås och ärtpuré. Dessutom valde jag att servera det på de stora röda Mateustallrikarna eftersom det ser festligare ut på dessa än på vita fat. Nu slaggar gubbarna (maken, pappa och hunden) middag medan gummorna (döttrarna, mamma och jag) småpratar.

Minsta dottern gav mig just en stor smällpuss varpå jag sa, "vilken bamsepuss" hon leende kontrar med "neeeej en skalmanpuss".



 

Skönsång eller skrik

Maken sjunger i gospelkör. I söndags var det så adventskonsert vilket verkade vara ett trevligt avslut på en bra helg. Vi åkte glada i hågen iväg med barn, mormor och farmor. Jag borde ha vetat bättre. Gå INTE på julkonsert med en tvååring. Hon som normalt är ett solsken och relativt lätt att ha med förvandlade sig till ett humörladdat kvicksilver. Hon ville inte sitta still en sekund utan klättrade på allt och alla, skrattade åt hyssningar, skrek om man försökte avleda och tyckte att adventskonsert var allmänt tramsigt. I synnerhet inte när de släpade upp någon bättre bedagad karl med operahybris på scen som på alldeles för stort allvar massakrerade några julsånger. Då gallskrek hon, vilket jag också kännde för att göra. Hennes storasyster på 3,5 skötte sig med den äran.

Efter konserten var jag färdig för en veckas oavbruten vila. Där flög allt lugn som vi bunkrat upp på vår resa ut genom kyrkofönstret.

Av barn får man höra...

Som småbarnsförälder lyssnar man på radio i barns sällskap på egen risk. Den äldsta dottern har nu i tre dagar sprungit runt och sjungit "Oh Markoolio, du är så glag och god, hur kan du tro att du är vår nästa idol". Gulligt de första 20 gångerna men charmen har förbytts till mild irritation. Den förlöstes dock just av att låten satte igång och spelas och dottern säger till maken;

-Pappa
-Ummm
-Igår när du låg i min säng?
-Mmmm
-vid nattning
-Mmmm
-Då tänkte jag på Markoolio, för ni är så lika.

Muahahahaha.... maken som alltid tillhört läckebitskategorin av män (Han är snygg.) blev inte direkt överlycklig över den jämförelsen även om det var en komplimang i dotterns ögon. Dock roade konversationen den inte lika snygga mamman.

Rymma?

Just i detta ögonblick vill jag rymma från suburbia. Ibland kan jag faktiskt förstå folk som går ut för att köpa tidningen och aldrig kommer tillbaka utan flyr till främmande land. Jag får febrilt intala mig själv att jag valt detta liv själv. När en 3,5-åring gråter så det sprutar för att bilderna som jag just tagit med digitalkameran bara visar en ledsen T och hon skriker ta "mamma, en glad bild" känns det lite tröstlöst.

"Jesus Maria" (uttalat schezus Maaria) som spanjoren skulle ha sagt.

Så nu har jag skrivit av mig känslan och det känns lite lättare.

Vintervitt

Utanför fönstret är det vitt av snö så lillstumpan har traskat runt hela morgonen och sagt "Tonten kommer".

Milstolpe

Idag handlade jag en hel outfit till den äldsta dottern i storlek 116, OMG vad hon börjar bli stor, min fantastiska stjärnöga.

Bälteskuddar

Hur många extrakuddar behövs för att kunna transportera hem dagiskompisar? Maken och jag har insett att vi nog behöver inhandla 3-4 stycken. Sagt och gjort, det blir en tur förbi Barkaby idag.

UPDATE: Det bidde inte Barkaby utan Claes Ohlsson i Stinsen för två extra bälteskuddar (nu har vi 4) för jag har bråttom hem, UPS ska komma med min DvF.

Pärlande skratt

Efter en synnerligen lugn dag har äldsta dottern beordrat mig att sortera pärlor efter färger. Nu har hon under skratt och stånk (när pärlorna trillar i golvet)  producerat ett grönt, ett turkost och ett glittrigt halsband. Dags för dusch, pyjamas, tandborstning och sagostund för mina sessor. Natti natti.

Trött tjejtrasa

Den äldsta hade inte sovit på dagisvilan idag och var trött så in i bingen när vi kom hem att allt var fel, fel, fel som Brasse skulle ha sagt. Hon ramlade ihop i en hög och somnade i soffan direkt efter middagen. Nu är hon det sötaste söta. Zzzzzzzzz

Dubletter

Idag hämtade jag fyra småtjejer på dagis istället för två. Dessa varelser i åldern två till fyra år var dundertaggade inför en eftermiddag av bus och kul. Rent logistiskt fungerade det över förväntan och samtliga klarade 4 timmar tillsammans utan tårar, ilska eller missöden. Det var två syskonpar som för första gången umgicks som just det. Gästerna uppförde sig med den äran och mina busfrön var tillika goda värdinnor. Det var fantastiskt kul med fyra små människors resonemang, funderingar och lekar.

Nu känner jag mig dock som en våt trasa, trött, knappt urkramad och lealös som mormorsmor skulle ha sagt. Lugnet efter stormen är njutbart.

Hear, hear

En gång, ingen gång - två gånger en vana. Jag har då nu fått en vana att hålla med Linda Skugge. Hennes inlägg om föräldraransvar var i mitt tycke lysande. Väljer man att skaffa barn, väljer man också ett ansvar för sin avkomma. Det är ofrånkommligt, handling följs av konsekvens.

Svindlande höjder

Står i godan ro i köket och bakar smulpaj och förbereder lammstek med pumpafluff och palsternacksdito (äckligt husmoderligt, jag vet)  när jag slänger ett getöga ut genom fönstret och ser min 3,5-åring uppe på en stege HÖÖÖÖÖGT uppe i luften. Maken står nedanför och är supercool. Jag smyger ut tar foton och får ett "Mamma jag ser inte Mariannelund men nästan dagis" ropat till mig från ovan. Varför är vi mammor så mammigt hariga medan papporna så kartiga? Är jag hönsmammig som blir alldeles så där "men kom genast ner därifrån" fånig som min mamma var när jag var liten?

Hur som åker vinter/julbelysningen upp i trädgården as we speak, men fortsättningsvis med barnen på marken.

image69

Mammakul

Ikväll ska jag med en kompis på en inspirerande (I hope) mammakväll med bland annat en föreläsning av Louise Hallin, mingel och musik. Skönt med något som påminner om myssidan av mammaskap när fokus har varit på karriär de senaste dagarna. Det är bla fantastiska Annika, ännu en fd kollega som tagit sin Mats ur skolan, som är med och anordnar evenemanget.

UPDATE: Det var mycket trevligt och Louise Hallin var fantastiskt underhållande,skärpt, iniktsfull med en stor portion humor. Dessutom träffade jag en av mitt livs hjältar Birgitta Skarlöv, barnmorska som gjorde all skillnad under min andra graviditet.

Sötpluttar

Idag är det tisdag. På vår förskola innebär det skogslufs. Idag är det första gången den minsta ska få gå med. Hon fick till sin stora lycka en röd ryggsäck i födelsedagspresent, en likadan som storasyster har. Hon var så stolt när jag knäppte på den i morse. I den fanns en liten burk med päron och apelsinklyftor samt en liten, liten dricka. Den äldsta hade valt äpple och apelsinklyftor istället.

Sittunderlag i barnstorlek har jag också fixat genom att köpa vuxenstorlek och klippa till. Nu går det ner i ryggsäcken utan att knöla och båda tjejerna klarar av handgreppet att ta ur/stoppa i sittunderlag.

De var bara underbart gossöta när de kilade iväg. Den äldsta vände sig om och vinkade "hej då mamma" medan den yngsta gjorde slängpussar och sade "ej då, puss mamma".

Med ett smält hjärta och ett vemodigt leende på läpparna skriver jag nu detta. De börjar bli stora nu, fastän ändå så små.

Why do we have to?

Lördag morgon innebär föräldrar/barn gymnastik för hela familjen. Denna soligt friska och härliga höstmorgon känns det som ett betungande måste, dock bara för mig och möjligen den trötte maken. Döttrarna är laddade.

Update: Det var allmänt trött i gymnastikhallen, men barnen hade kul vilket var huvudsaken.

Tror inte på det

Veckans astronomiska bull sh*t. Något av det mest korkade och bakåtsträvande jag läst. Tvärtom tror jag att genuspedagogikens poäng är att se varje barn oavsett kön.

Aprika paprika

Färsk pasta med rödpaprikasås, parmesan och röd paprikakyckling, det har den yngsta och jag lagat till middag och njutit av. Vi har haft vår första egna myseftermiddag då den äldsta för första gången följt med en dagiskamrat hem själv. Stort och vemodigt men mysigt och roligt på samma gång. Många känslor rymms i ett föräldrarskap, även i små vardagliga företeelser.

Nu tittar vi på Pingu och hoppar studsmatta, samtidigt.

Tidigare inlägg
RSS 2.0