Dagarna som försvann


Resume;
I torsdags var jag på intervju på jobb II. Där träffade jag styrelseordförande/VD som 3 gånger upplyste mig om att jag är yngst av de 15 kandidater som står till buds. 3 positioner finns - 15 kandidater.  Dessutom har jag "fel" erfarenhetsprofil både som "enbolagsperson" och det specifika företag som jag spenderat dussinet år på. Annars var beskrivningen av jobbet han gav, intrycket av honom som chef/ledare och utmaningen i sig mycket positiv. Hela intervjun avslutas med att han upplyser att de kommer höra av sig om c:a 10 dagar. Summa sumarum, efter detta möte hade jag väl inte alltför höga förhoppningar.

Fredag morgon inleddes med att en kille från headhunting företaget från jobb I ringde och ville ha mina referenser, 3 till 4 stycken. Fixade detta, ringde runt till alla fyra jag vars namn, telefonnummer, mailadresser och positioner jag sedan skickade in. Håller tummarna.

Lite senare på fredagen ringer en tjej från headhuntingföretaget från jobb II och undrar hur jag tyckte det gått? Berättar  att jag är försiktigt positiv men inte trdde att det gått hela vägen, då skrattade hon och säger att jo, jag är är den enda av de första fem som intevjuats som gått vidare. Imorgon ska jag träffa personalchefen. Resen av fredagen tillbringade jag i ett lyckarus, alldeles giddy. Håller tummarna.

I lördags fixade, städade, tvättade och pysslade jag. Maken for med tjejerna på gymnastik. På eftermiddagen lämnades de hos mina föräldrar för lite över ett dygn. Ett äventyr, att få sova hos mormor och morfar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0