Tokmycket nu

Hur fort kan världen jag lever i snurra? Hur mycket kan jag hinna? När får jag landa? Livspusslet blir allt svårare att få ihop och känslan av otillräcklighet på alla plan är kvävande. 


Varje dag inte en vardag

Idag har jag stått på scen och "brandtalat" om att vi alla har friheten att välja förhållningssätt till det som livet bjuder oss på, såväl det söta som det sura,  det bittra och det beska. Responsen var god och det är en kick att känna energinivån i salen stiga när budskapet når fram.

Dessutom skiner solen och jag har en latte  macciato från Waynes Coffe på bordet framför mig.

Solig fredag

Underbart, det är fredag!!!! Solen lyser och jag är lite pirrig. Chefen har boka in lunch med mig, har jag skött mig eller är det diss som väntar? Tror och hoppas på det första, för det går bra nu.

UPDATE: Hiss bidde det, och en mycket trevlig sushilunch på Hav. Livet leker och länge leve fredagar.

Hur finna?

Ibland är det svårt att hitta exakt det man söker, nu provar jag denna väg.

Till min ledningsgrupp söker jag just nu en person som kan ta produktledningsansvaret. Personen måste ha ett brinnade intresse för gadjets och teknikprylar samt en god förståelse konsumenttjänstmarknaden. Det borde krylla av dessa personer kan man tycka men icke.

Dessutom ska man kunna uttrycka sig väl i både tal och skrift samt produktifiera tjänster på löpande band. Social förmåga, ledarskapsdito och förändringsbenägen behöver man vara. Takers anyone?

Allt detta i ett stort svenskt tjänsteföretag och jag söker inte så många års arbetslivserfarenhet utan snarare rätt attityd, driv och glädje. Mångfald välkomnas.


Energiflöde

Igår kväll var det återträff med mina THE kollegor. Alla har kommit lite längre på sin väg och har hittat lite fler svar i sig själva. Det var en härlig kväll ur vilken jag kom stärkt och inspirerad och det var tur eftersom tor del av min dag gått åt att tampas med en energitjuv av rang. En av mina medarbetare dränerar mig fullständigt. Det facinerar mig hur visa människor osjälviskt ger energi medan andra tömmer sina medmänniskor på kraft. Privat kan man sålla men på jobbet som ledare är det inte lika enkelt. Min ambition är dock att själv vara en batteriladdare till min omgivning.

Inspirational Woman

På ledarkonferensen höll min chef tillika VD ett bejublat och inspirerande föredrag om hennes syn på ledarskap och det var så bra att jag fick gåshud. Hon är fenomenal och jag är en väldigt lycklig medarbetare som har en så god ledare. Nu är det bara att göra likaledes och inspirera de mina, lätt som en plätt eller.....

Nej varken hon eller mina kollegor eller medarbetare känner till bloggen.

Så var det dags igen

Nu är vi åter tillbaka i hämta, lämna,jobba, gå trallen. En dag och känslan av att vara jagad är tillbaka. Min dag på jobbet var både ultraeffektiv och lång, jag har dessutom hunnit springa i skogen, lämna på dagis, duscha två döttrar och natta dem med "Mamma Mu får ett sår", tvätta två maskiner tvätt, skriva inköpslista åt maken samt allmänt röja upp, likväl känner jag att jag inte räcker till.

Småbarnsliv är ingen lek, men ändå underbart.

Kontentan? -Jag trivs.

Igår var jag inne en sväng på kontoret och insåg till min stora glädje att jag trivs med mitt jobb. Jag har inte haft så här kul på jobbet sedan jag bodde i Lissabon. Ett leende breder ut sig över mina anletsdrag när jag tar hissen från det cementgrå kallgaraget till kontoret. Det känns helrätt!

Busy, busy

Senaste veckan har avverkats i ett rasande tempo och bloggandet har dessvärre åkt ned på prioriteringslistan. Försöker klara av uppstart/omdanade av verksamhet, julstök och familjeliv och det tarvar sin kvinna. Än så länge fungerar det även om jag sänkt julambitionen en aning. I år gör jag inte egna isterband, sillsallad, sylta mm utan delegerar, tar emot hjälp (vilket jag har så svårt för) planerar och köper färdigt i högre utsträckning än vanligt.

Nästa vecka får både maken och jag slå knut på oss själva för att få tiden att räcka till. Längtar redan till fredag.

Smack pack week

I eftermiddag åker jag iväg på 24timmars konferens med ledningsgruppen. På tisdag ska styrelsematerialet till VD vara klart och 5 viktiga möten klaras av. På onsdag går mitt första konferenssamtal med alla i min organisation för att gå igenom the latest and greatest. Dessutom är jag dubbelbokad med tvenne kundmöten. Båda viktiga men jag har nog redan bestämt prioriteringsordningen. Som löken på laxen ska jag försöka klara av två internrekrytering och en avpolletering. På torsdag bär det av till  södra Tyskland, med maken utan barn för julmarknad, mys och shopping. På söndag morgon kommer vi tillbaka och då är det julkonsert med makens gospelkör. Puh! Reminder to self: this is a ratrace I have chosen to run.

Tack svärmor för att du gör detta möjligt.

Det gick bra

Presentationen och mötet gick bra.

Det är kul nu

Många intryck att bearbeta efter att ha landat i en ny organisation dessutom är det full fart framåt (ja dvs jag hoppas att det är framåt) men kul har jag. Första kundmötet gick bra, första kontraktsskrivningen sker på tisdag vilket blir en god referens då det är ett genombrott i ett nytt kundsegment. Nu ska jag dessutom rekrytera - det är som ett barn som blivit lössläppt i en godisbutik.

Betraktarens öga

Idag var min tredje dag att betrakta en ny företagskultur som är både främmande och bekant. Det finns saker som är småputtrigt mysiga, vasst bra och sedan finns det saker som känns inflexibla och tråkiga. Jobbet som sådant verkar kul men jag känner verkligen att jag börjar från noll och ska bygga upp saker runt om mig. Det finns bra människor och det ska bli kul att fixa detta.

Hur fort får det gå

Tempohöjningen i mitt liv är påtaglig. Det är så mycket jag måste hinna, jag måste lära mig, jag ska prestera och jag har ännu inte vant mig vid att inte vara kvinna över min egen tid.

Tomorrow, tomorrow

Imorgon börjar jag mitt nya jobb, pirrigt och förväntansfullt. Äldsta dottern har redan berättat hon ska ha kjol och bruna kattröjan imorgon när hon går till dagis  så det ska jag nu plocka fram medan den lilla och jag ännu inte har bestämt oss. Shit, vad ska man ta på sig, wanting to be sharply dressed but still friendly? Det kommer att vara viktigt att göra ett gott intryck, innan de faktiskt lär känna mig och får reda på hur hemsk jg egentligen är. Skämt åtsido det vore trevligt att känna sig väl till mods när jag tågar in på det nya företaget.  Kjol, klänning eller byxor? Det är frågan mina döttrar får på kvällen innan nattning när vi tar fram morgondagens kläder. Nu behöver jag bestämma det själv. Jag kanske ska låta äldsta dottern besluta åt mig?

Remenicing St James's

Efter millenieskiftet var vi trenne jämngamla kvinnor som jobbade at 1 St James' s Square och umgicks quite tight. My then partners in crime har nu till min stora glädje bokat en kväll i nästa vecka när vi, numera slitna småbarnsmammor i Sollentuna, ska ut och fira min nya tjänst. Vi är nog mindre glamorösa, mindre stylish men lika ambitiösa, mindre oskyldiga och framför allt har vi fortfarande fantastiskt kul i varandras sällskap. One for all, all for one, kind of St James's musketeers - that would be Helena, Lotta and Sandra.

http://www.christiangarnett.com/CGP_News/News-General%20Art/534_image_24.jpg

Odd woman out

Idag var jag på en mycket trevlig lunch i området där jag bor. Alla som var där var mammalediga mammor och deras minsta avkommor. Jag var den enda hemmavardande som deltog utan barn och det kändes märkligt, som att komma "felklädd" till en fest. Nu menar jag inte att barn är accessoarer utan att det kändes som om något fattades mig för att passa in. Känslan förstärktes ytterligare när alla satt och talade om att det vore såååååå trevligt att skaffa ett tredje barn. Jag var den enda som protesterade att två räcker fint för mig. Det är sant, jag trivs med vårt gemensamma liv och önskar inte någon utökning av familjen dessutom ska det bli underbart skönt att börja jobba. Jag är inte skapt för ett hemmaliv, jag skulle bli en förfärlig hemmafru/hemmamamma och det vore synd om mina barn och min älskade make om jag inte hade ett utmanande jobb att gå till.




When I'm 64

När jag avvecklar mig själv som yrkesverksam tänker jag studera och nu vet jag vad, etnologi, dvs studiet av människan som kulturvarelse.

Tomorrow the cat will be out of the bag

Nu har jag lämnat mitt gokännande till kommunikationschefen. Imorgon offentliggörs min nya tjänst på det företag jag ska börja på. Nu börjar nervositeten kännas. Skräckblandad förtjusning är en känsla jag refererat till förrut och nu är den väldigt påtaglig. 

Here we go!

Berättade jag att jag tackat ja? Till ett nytt jobb? I mitten på November börjar jag mitt värv igen, det ska bli underbart roligt och skitläskigt.

Tidigare inlägg
RSS 2.0