Vardagligt vemod

Dagens känsla är vemod. Lite flyktigt och svårt att sätta fingret på men ändå en känsla som genomsyrar allt jag tar mig för idag. Vemod över människors litenhet och vad dålig självkänsla kan göra. Inte min självkänsla men en god(?) väns och min besvikelse öven att hon inte var större än så.

Pristet man betalar för  vara stark, sticka ut, ha kraft och driv är inte sällan utanförskap. In the precense of perceived greatness there is often fear that ones own inabilities may become blatant. Fast jag vägrar försöka gå i färg med tapeten, jag tillbringade tiden från 8 års ålder till 25 att febrilt försöka passa in utan att lyckas nämnvärt. Sedan dess har jag försökt att vara sann mot mig själv och mina nära vilket är bättre för alla parter. Jag är jag, jag är älskad och jag älskar det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0