Cosmopolit

En härlig morgonpromenad med hund i gott sällskap är något jag kommer att sakna när ekorrhjulet börjar snurra nästa vecka. Dagens sådan var mycket trevlig och då inte bara för att jag fick en härlig röd-vitrutig boomerangskjorta i födelsedagspresent innan vi gav oss iväg. Lotta har förmågan att få människor att må bra och tro på sig själva. Hon är både rackarns trevlig och supersmart. Dessutom är hon skitsnygg, tur att jag inte är lagd åt det avundsjuka hållet.

När kylan nypt mig i kinden blir de så där rosröda när man kommer in i värmen. Vi får väl se hur snygg make-upen nu blir, cause I'm going to dosh myself up for a nice lunch with Rubina and reunion of the Human Element course.

Har antagit utmaningen av en cool prälle som har en mycket bra blogg att berätta sju sanningar om mig själv. Jag har antagit att det ska vara sådana som inte är helt bekväma att erkänna. Jag:

• Prokrastinerar allt för mycket
• Tycker kesella och yogurtglass smakar bläää
• Får knölar/knutor i nacken när jag överstressar
• Tycker inte om gula blommor
• Har tidvis drivits av revanshlust mot gamla mobbare
• Imponeras ohemult av andra människors kunnande och kunskaper
• Har mindre bra fördomar mot 40-talister (jobbar hårt på dem) och rökare

Vilken underbar morgon! Kallt, högt i luften, fantastisk färgprakt och solsken, nu vankas långpromenad med hunden. Abret är att jag har rassel i rören, rethosta och lätt snörvel vilket inte var beställt.

UPDATE: Vackert var det. Busensson (smeknamnet på vår boxer) lekte med två glada hundar, vi såg rådjur, träffade Lotta och hade en mysig tur på Falkberget och i Kvarnskogen. Bäst att passa på innan SKANSKA sätter igång och bygger sönder kammen.

Idag är det riktigt ruggigt regnigt och grått höstväder, perfekt för mysiga inomhusaktiviteter. Helt klart underskattat är när man får kura ihop, tända ljus och mysa. Det ska vi göra i kväll.

Idag fick jag trevligt besök av hjälten Helena med hennes minste som blev hårt uppvaktad av mina två framfusiga döttrar. Helena som haft det hett om öronen på sistone på jobbet (helt utan hennes förskyllan) verkade ändå skönt jordad och hade välförtjänt njutit av veckan i Tokyo. Reseberättelsen väckte lusten att resa tillbaka till uppgående solens land och dess häftiga huvudstad.

Ibland går tiden låååååångsamt, seeeeegt seeeeeeeeeegare väntan.

I vissa avseenden är jag lyckligt lottad. Jag har människor omkring mig som jag tycker om och som plockar upp mig när jag känner mig nere. Idag har jag, helt oplanerat, lunchat med härliga Christina som får mig att må bra. Vilken vis och energirik kvinna! Under eftermiddagen blev det en spontan hundpomenad i skogen med ytterligare en feelgood kvinna av rang, läckra Lotta longlegs. Feeling much better with myself and the world, I am now off to pick up two fabulous rugrats, my darling daughters.

Idag lunchade jag med två kvinnor jag tycker mycket om. De kände inte varandra innan utan jag har sammanfört dem eftersom de delar en framtida erfarenhet. Min idé är att de kan finna inspiration och styrka ur gemensamma upplevelser, sedan är båda väldigt trevliga och kloka. Det är häftigt att jag har så många starka, läckra och inspirerande kvinnor i min vänkrets.  I'm a very lucky woman and I know it.

Morgonen inleddes med en lång härlig skogspromenad. Grannen och jag hade två busigt glada hundar som verkligen uppskattade kylan och lövprasslet som bjöds. Båda hundarna pep iväg efter färska rådjursspår när vi vände hemåt men kom snart tillbaka.

Tog på både mösa och halsduk men glömde vantar så händerna har varit stelfrusna hela förmiddagen. Nu är inte första snön långt borta.

Idag orkade jag 4 varv på cirkelträningen med pulshöjare, det känns gott. Nästa cirkelträningspass blir på fredag innan intervjun. Hälen håller.

Igår gick mitt första träningspass sedan 3 Juni av stapeln. Det var det första sedan jag slet av hälsenan och opererades. Det gick över förväntan, tillsammans med sjukgymnast kördes ett varv cirkelträning utan högintensiva pulsintervaller sedan körde jag fyra likadana varv själv. Det kändes bra även om vänsterbenet behöver mycket styrketräning för att komma tillbaka i form och styrka.

Nästa pass blir imorgon, med pulsintervaller. Det känns grymt skönt.

För en vidare syn på världen kan jag varmt rekomendera två bra böcker.

Noam Chomsky - Failed States
Jared Diamond - Guns, Germs and Steel

Den första behandlar USAs förhållningsätt gentemot världen i nutid. Bok två går på ett medryckande sätt igenom mänsklighetens historia. Gemensamt för båda är att de belyser vår samtid och ställer pikanta frågor om sakers tillstånd. Frågor som vi kommer behöva svara på när våra barn växer upp. Vi kan inte, som tidigare generationer gjort, hävda att vi inget vet.

Igår var jag matmamma extraordinaire. Vi hade Helena, Frippa, Macke och Lukas över på söndagslunch och barnbad. Sedan var det Sophie och Edwin med föräldrar som kom till söndagsmiddag. Fullt ös, medvetslös -av småbarnslek.

Nu har jag röjt i köket, maken plockade upp i döttrarnas rum igår natt nu saknas bara ett allmänt plocka i ordning innan jag ska handla. Därefter återstår att äntligen fixa iordning min arbetsplats här hemma. Seeeeeegt.

En av de människor jag beundrar mest ska maken och jag gå och se, eller rättare sagt uppleva på Cirkus i höst. Det är en human hjälte av fantastiskt format som präglat och förmerat det svenska humankapitalet kraftigt. Enligt mig är Sverige en bättre plats att leva i tack vare Jonas Gardell.

När jag fyllde 17 fick jag boken Präriehundarna av en kompis i   födelsedagspresent. Jag sträckläste den och sedan var jag för alltid fast.   Böckerna kom först sedan shower, recitationer, pjäser, filmer, låtar, blogg,   oavsett i vilket format har han alltid förgyllt nuet och etsat sig fast i   medvetandet så jag har tvingats till reflektion. Det har varit tårar, ilska, skratt   och känslopalettens alla andra nyanser som han plockat fram. Det är bara att   ödmjukast tacka för att humanisten Jonas Gardell tvingar mig att bli en bättre   medmänniska. Tack.

...sedan har han den underbaraste av bloggar.

Hade inga förväntningar på dagen men tänk då händer det. Min kompis C smsade att hennes karl tyvärr hade blivit sjuk och att hon hade biljetter till Berwaldhallens hyllning av Benny Andersson ikväll. Ville jag haka på? Kollade med den underbare man till make jag har och jo han kunde tänka sig att köra myskväll med töserna utan mig. Så nu blir det musik, mingel och vin. *nynnar* och *ler*

Nu återgår jag till mina Pão de Quejo (brasilianska ostbröd), mitt CV skrivande och allmänna fixande. CV't ska in idag för slakt på måndag, visst det är utvecklande men sååååå dränerande att göra karriärsanalys. Vad kan jag, varför och hur har jag visat det, vad vill jag nu och i framtiden, vad tycker/känner andra om mig och mitt agerande etc... tala om att bli kollrig av för mycket introperspektiv.

UPDATE: Vilken trevlig kväll. Tack C för att jag fick hänga med, efterfesten var kul med härliga människor. Nu blir det zzzzzzzzzzzzzzz

Det är lätt att fastna framför dumburken och olika TV serier. Den första jag föll för var 5 Myror... sedan kom Trasan & Banarne, diverse julkalendrar, FAME (orginalet från N.Y.), familjen Addams, Ebba & Didrick, Black Adder, Vänner, X-files, Couplings (när jag bodde i London), Sex in the City, ER, Navy CIS, mfl och nu senast är det Heroes. Det måste erkännas att det är ytligt och beroendeframkallande men rätt skön verklighetsflykt.

Under kursen som jag gick i slutet av Augusti behandlades ämnet kärlek/attraktion. Hur vi känner för en människa beror på vad vi känner för oss själva i den människans sällskap. Hur alla känslor är reflektioner likt skrattspeglar av de känslor vi känner för vårt eget jag i olika sällskap. Desto bättre vi lär känna oss själva, desto färre fasader behöver vi, desto mer äkta/naken kommer känslan att bli och i det långa loppet desto vackrare kommer vi att uppleva våra medmänniskor. Vackra är just här både yta och djup.

Dessa tankar, som virvlat runt sedan kursen, fick ännu mer bränsle igår. Fast då kanske yta som motsats till djup, artikeln i SvD talar om utseende som attraherar eller repellerar. Det är ett ämne som också berörts i en TV dokumentär om skönhet och proportioner som jag såg för några år sedan men som dröjt sig kvar i minnet. Den prisbelönta dokumentären The Human Face hade udda nog John Cleese som siceron och slog mynt av det "gudomliga skönhetstalet" 1,61803398874989... som återkommer i biologin, konsten och människors sköhetsuppfattning.

Hur hänger då skönhet som yta ihop med skönhet som djup? Är de diametralt motsatta, sammansatta eller bara olika fenomen vi som människor kan uppleva? Är det första intuitiva intrycket ytan, första medvetna intrycket mötet mellan yta och djup medan det intryck som permanenteras är hur vi upplever reflektionen av oss själva? Det senare kräver en emotionell insats för att förändras.

Av egen erfarenhet vet jag att hur man känner för någon kan förändras med en blick, både i positiv och negativ riktning. Ta vara på de möten livet erbjuder, våga älska dig själv, då gör andra detsamma, dessutom vågar du älska andra. Våga se människors skönhet, både till yta och djup.

Imorgon hägrar en intervju för ett nytt jobb. Än har inte den obligatoriska nervositeten med sina fladdrande fjärilar i magen infunnit sig, men den kommer var så säker. Ikväll när barnen slumrar sött ska jag plugga in lite om företaget ifråga. Keep you fingers crossed and wish me luck.