Cosmopolit

När jag var liten var årets näst mest magiska dag min födelsedag. Förstaplatsen innehade julafton och bronsplatsen skolavslutningen, även Lucia, uppropsdag, skolans maskeraddag innan julledighet var magiska under min barndom. Idag har jag uttalad ågren inför min födelsedag, inte för att bli äldre det skrämmer inte, ännu. Det som stör mig är att jag själv skapar förväntningar, förväntningar som alltsom oftast inte uppfylls. Ska jag sluta ha förväntningar? Sluta vilja bli överaskad? Sluta vilja bli sedd?