Samlar på handskar
Eftersom jag i tid och otid antar utmaningar kommer nu svar på en från favoriten LindaK (också under arbetstid, naughty me):
Om du skulle vinna många miljoner på lotto, vad skulle du köpa?
Efter att huslån betats av och barnens utbildningskonton vore fyllda skulle nog resor, trädgårdsfix, en phatcykel samt en ny soffa. En Elektrostyling deluxe ocså.
Har någon någonsin kallat dig lat?
Min lärare i femman eftersom jag hade det alldeles för lätt för mig. Det botade mig för tid och evighet, fram till jag var 28 i alla fall. Privat är det ovanligt men allt eftersom jag släppt kontrollbehoven och blivit lite bättre på att delegera händer det nog på jobbet (antagligen bakom min rygg).
Vilken svordom använder du mest?
Beror på vilket språk som talas, på svenska kommer diverse religösa tillmälen eller könsord (jämt skägg mellan könen). det är dock synnerligen ovanligt att jag svär. När jag gör det är det ett tecken på att jag är utanför min ordinarie comfort zone.
Tittade du på tecknat när du var liten?
Kopierar här LindaKs eminenta svar: "Hänvisar till Henrik Schyfferts The 90´s. Ungefär så var det!"
Hur många syskon har du?
1st lillebror
Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar?
Nej, gillar mig själv au naturel.
Vad har du för väder just nu?
Uppsprucken molnighet med regn i luften. Årstaviken ligger kavt blek utanför.
Vad åt du till middag och lunch senast?
Middag igår - hemlagad pesto, körsbärstomater, färsk taglione, pinjenötter och parmesanost. Idag åt jag "Lisa på Uddens räksallad" i fantastiskt sällskap.
Kan du vissla?
Ja men inte tonsäkert.
Vilken film kan du alla replikerna till?
Sliding Doors, Grease, Flashdance, You've got mail mfl (mitt minne är ett lackmuspapper).
Hur många stolar står kring ditt köksbord?
10 även om vi bara använder 4.
Har du en stationär dator eller en bärbar?
Bärbara, både privat och i jobbet.
Vilket var ditt favoritämne i skolan?
Litteratur, historia, engelska, franska, italienska, matte. biologi, samhällskunskap, filosofi, religion, listan kan göras ännu längre - jag älskade nästan alla skolämnen.
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
Går in i kärnan och hämtar kraft. Bejakar det som jag har i livet av positiva saker, barn, hälsa, relationer och mina inre färdigheter. Jag är bra på att lyfta mig i håret och komma igen. Revansch är en urstark drivkraft.
Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Nej?
Om du var född av motsatt kön, vad skulle du vilja heta?
Fabian, Pascal eller Sebastian.
Har du åkt moped någon gång?
Ja
Vad lyssnar du på nu ?
Lyssnar inte aktivt men hör kontorsljud, fiskmåsar och kollegors telefonprat.
Så, nu är det fritt att svara.
Nostalgitripp
Till lunchen har jag nostalgiletat i youtubes underbara utbud och funnit två av mina gamla favoritlåtar/videos. Båda är av bandet med humorn och kalastexterna, Beautiful South.
Den ena är favoriten för den betydde väldigt mycket under mitt hitintills svåraste år, 1998, och det är "I had a little time". Även om jag inte var fullt så resolut och modig som sångerskan.
Den andra är "Prettiest Eyes" dels då videon är inspelad i underbara Lissabon och dels eftersom jag vänligen fått den dedikerad till mig vid flera illustra utgångar.
Den ena är favoriten för den betydde väldigt mycket under mitt hitintills svåraste år, 1998, och det är "I had a little time". Även om jag inte var fullt så resolut och modig som sångerskan.
Den andra är "Prettiest Eyes" dels då videon är inspelad i underbara Lissabon och dels eftersom jag vänligen fått den dedikerad till mig vid flera illustra utgångar.
Sjösjuk på räls
Igår och idag tillbringade jag ett antal timmar i SJs regi. X2000 transporterade mig T&R mellan Stockholm och Skåne. Det enda egentliga abret var att jag i båda riktningarna kände av sjösjuka, något som jag aldrig känt av till sjöss. inte ens under riktigt dåliga förhållanden har jag blivit sjösjuk ombord på fartyg, men på tåg antar mitt anlete en lätt grönaktig ton.
Som tröst inskaffade jag det snaste brittiska numret av Elle som var riktigt bra. Anglosaxerna är ju synnerligen adekvata pennfäktare till skillnad från de taffliga försöken till skriverier i svenska systertidningen.
Arla morgonstund
Just nu springer livet på en aning för snabbt. Innan jag blev mamma kunde jag obehindrat slagga i över 12 timmar utan minsta problem, i regel när-som-helst, var-som-helst och hur-som-helst. Så är inte längre fallet utan istället slår jag självmant upp ögonlocken en bra stund före 06.00 och är tvärpigg, för få sömntimmar till trots.
Då dagen bjuder på företagsledningsmöte kommer jag vara seg som smörkola ikväll.
Då kommer jag sova på hotell utan make och barn på annan ort vilket blir en möjlighet att "sova ikapp" och landa i mig själv, en möjlighet jag ämnar ta till vara på.
Små inverterade stötar
Ibland kan man bli "småtappad" på energi. Det är som om man stack fingrarna i kontakten, fast istället för att få en stöt av energi i kroppen känns det som om jag blivit tappad på kraft. Idag har det varit en sådan dag där det varit lite småmotigt och inget positivt flow infunnit sig. Detta trots att det helt klart funnits små glimmrande glädjeämnen och saker att glädjas åt, men ibland krävs det en större insats än andra dagar för att se saker från den positiva sidan.
Då får jag påminna mig om vilka härliga människor jag har lyckan att omge mig med, både i familjen, på jobbet och bland vänner.
Fast det är också de dagarna då man känner sig som skoskav som får en att uppskatta dagar då det känns som man fullständigt äger.
Då får jag påminna mig om vilka härliga människor jag har lyckan att omge mig med, både i familjen, på jobbet och bland vänner.
Fast det är också de dagarna då man känner sig som skoskav som får en att uppskatta dagar då det känns som man fullständigt äger.
...and I pick up the gauntlet
Hittade en utmaning hos en pima illustratör; att lista vad jag gjorde för 5, 10, 15 respektive 20 år sedan.
Mars 2003 - bodde och jobbade i Lissabon, Portugal. Vi var lyckliga DINKies. Maken renoverade strandlägenhet på helgerna, vi besökte vingårdar, surfade (på vågor) och jag shoppade kläder, handväskor och skor som om var dag vore den sista. Gick exekutivprogram med kursmoduler i Kanada, Indien, Sverige och UK. Insåg att jag kunde stå på egna ben. Barn var fortfarande något andra skaffade sig....
Mars 1998 - förhandlade kontrakt i Rio, reste över 200 dagar om året, gick mitt första chefs-assesment och insåg att jag var OK som jag var och att det inte var någon idé att försöka smälta in i omgivningarna. Vågade dessutom säga att jag ville bli chef, att ledarskap var något jag brann/brinner för. Började min karriär som "talare", retorik/presentationsteknik och mediatränades. Lägenheten på Rörstrandsgatan var färdigrenoverad, dåvarande sambon (numer make) pendlade till Turin, jag dansade samba och partade gott i Sâo Paolo.
Mars 1993 - pluggade Internationell Ekonomi i Linköping, hade kul utan att förstå det, talade om livet inpå småtimmarna med goda vänner, såg obskyra filmer på udda språk, pluggade Kinakunskap som extrakurs, åkte bräda i Kittelfjäll och var festfixare. Trodde jag var ful,fet och dum, vilket var synnerligen korkat då det verkligen inte var sant. Om jag ändå kunde ha 26/34 jeans nu.....
Mars 1988 - gick i tvåan på Natur med bra betyg, singel, hade nyss varit skolans Lucia, spelade basket (vi blev junior SM-tvåor), fortfarande övertygad om att jag ville bli läkare, osäker, söt, fattig och överspännd "wannabe". Revanschlysten förortsbrallis som ville visa världen att jag dög, var en del av en fyrklöver tjejer annars mest killkompisar.
Vad gjorde du för 5, 10, 15 och 20 år sedan?
Mars 2003 - bodde och jobbade i Lissabon, Portugal. Vi var lyckliga DINKies. Maken renoverade strandlägenhet på helgerna, vi besökte vingårdar, surfade (på vågor) och jag shoppade kläder, handväskor och skor som om var dag vore den sista. Gick exekutivprogram med kursmoduler i Kanada, Indien, Sverige och UK. Insåg att jag kunde stå på egna ben. Barn var fortfarande något andra skaffade sig....
Mars 1998 - förhandlade kontrakt i Rio, reste över 200 dagar om året, gick mitt första chefs-assesment och insåg att jag var OK som jag var och att det inte var någon idé att försöka smälta in i omgivningarna. Vågade dessutom säga att jag ville bli chef, att ledarskap var något jag brann/brinner för. Började min karriär som "talare", retorik/presentationsteknik och mediatränades. Lägenheten på Rörstrandsgatan var färdigrenoverad, dåvarande sambon (numer make) pendlade till Turin, jag dansade samba och partade gott i Sâo Paolo.
Mars 1993 - pluggade Internationell Ekonomi i Linköping, hade kul utan att förstå det, talade om livet inpå småtimmarna med goda vänner, såg obskyra filmer på udda språk, pluggade Kinakunskap som extrakurs, åkte bräda i Kittelfjäll och var festfixare. Trodde jag var ful,fet och dum, vilket var synnerligen korkat då det verkligen inte var sant. Om jag ändå kunde ha 26/34 jeans nu.....
Mars 1988 - gick i tvåan på Natur med bra betyg, singel, hade nyss varit skolans Lucia, spelade basket (vi blev junior SM-tvåor), fortfarande övertygad om att jag ville bli läkare, osäker, söt, fattig och överspännd "wannabe". Revanschlysten förortsbrallis som ville visa världen att jag dög, var en del av en fyrklöver tjejer annars mest killkompisar.
Vad gjorde du för 5, 10, 15 och 20 år sedan?
Bloggnördigt nöje
Efter att ha besökt Karin Långström Vinges blogg provade jag också bloggalyzern.
Min blogg var en synnerligen trist kombination av Väktare och Vårdare men det var ett mycket trffsäkert verktyg. Vilken sort är din blogg eller dina favoritbloggar?
Min blogg var en synnerligen trist kombination av Väktare och Vårdare men det var ett mycket trffsäkert verktyg. Vilken sort är din blogg eller dina favoritbloggar?
Mätt & beslutsam
Efter en påsklördag hos mina föräldrar har vi kommit hem, proppmätta, trötta och helgsega. Döttrarna har knoppat, maken snickrar kök samtidigt som han tittar på "King Arthur" och jag har bestämt mig för att ta tag i träning och kost. För vilken gång i ordningen vet jag inte men nu ska jag tillbaka in i mina gamla kläder. Ingen pardon, jag ska tillbaka till den storlek jag har i min "idevärld" när jag tänker på mig själv.
Finally Friday
Mitt livs tuffaste arbetsvecka äntligen till ända.
Snart, på söndag, ska vi fira maken min då han fyller 40.
Bäst av allt, han är snyggare än någonsin.
Både hans insida och utsida är bättre än när vi träffades, för exakt 16 år sedan.
I'm one lucky woman.
Riktigt röstat
Ringde in och röstade för en gångs skull så jag inte skulle dissa alla som röstat, men röstat "fel". Till min häpnad var det fler än jag som måste gjort samma sak för helt rätt bidrag gick direkt vidare till Globen, coola bröderna Rongedal i röda kostymer i sällskap med fantastiskt vackra och musikaliska Sanna.
Nu hoppas jag att mediemobbarna lägger ner hacket på Nour. Jag tycker bruden är salt, fast eftersom hon är kvinna, vacker, kaxig, mörk med ett exotiskt namn är det OK att dissa henne medan en ung söt valpig man med übersvenskt namn ,som driver med sig själv, höjs till skyarna. Missförstå mig rätt, jag tycker båda side-kicksen (heter det så i plural?) är begåvade och underhållande men stör mig på mediernas orättvisa behandling av dem, det är så stereotypiskt.
Nu hoppas jag att mediemobbarna lägger ner hacket på Nour. Jag tycker bruden är salt, fast eftersom hon är kvinna, vacker, kaxig, mörk med ett exotiskt namn är det OK att dissa henne medan en ung söt valpig man med übersvenskt namn ,som driver med sig själv, höjs till skyarna. Missförstå mig rätt, jag tycker båda side-kicksen (heter det så i plural?) är begåvade och underhållande men stör mig på mediernas orättvisa behandling av dem, det är så stereotypiskt.
Skönt med en riktig man
Enkelspårig konversation
I normala fall talar maken och jag om allt mellan himmel och plättar men just nu har vår konversation temporärt snöat in på KÖK. Det är som om allt annat slutat att existera. Det är handtag, lister, gå-in-skafferi, kryddlådor, och vitvaror för hela slanten.
Vi ska bygga om vårt fula, opraktiska, blå och avskydda kök. Det är maken som ritat (i Alias), som river, bygger, snickrar och fixar. Temat är vitt, american diner meets spacecartoons och praktiskt. Visst tänk från nuvarande lösning har vi valt att behålla with a twist, däribland en stor köksö som vi lärt oss älska. Det är runt den vi oftast umgås (ja inte riktigt så, då det finns alldeles för många golv-till-takfönster i närheten) nu byter vi bara upp oss till en ö på 3,60 m x 1,22m. Size does matter, definetly.
Vi ska bygga om vårt fula, opraktiska, blå och avskydda kök. Det är maken som ritat (i Alias), som river, bygger, snickrar och fixar. Temat är vitt, american diner meets spacecartoons och praktiskt. Visst tänk från nuvarande lösning har vi valt att behålla with a twist, däribland en stor köksö som vi lärt oss älska. Det är runt den vi oftast umgås (ja inte riktigt så, då det finns alldeles för många golv-till-takfönster i närheten) nu byter vi bara upp oss till en ö på 3,60 m x 1,22m. Size does matter, definetly.
M som i Månsfestival
Igårkväll hade vi familjemys framför melodifestivalen, vår 3,5 åriga dotter T var måttligt imponerad:
T -Mamma,
C-Ja,
T-Det här är ju inte melodifestivalen!
C-Jo det är det, den är olika varje gång.
T-Nej, det är det inte för Måns är inte med.
?????
T-Melodifestivalen och Måns börjar båda på M.
C-Jo men pappa är inte med i melodifestivalen fast hans namn börjar på M. (Trodde jag hade ett smart argument)
T - Nej, men Måns är bäst!
= Speachless mother
T -Mamma,
C-Ja,
T-Det här är ju inte melodifestivalen!
C-Jo det är det, den är olika varje gång.
T-Nej, det är det inte för Måns är inte med.
?????
T-Melodifestivalen och Måns börjar båda på M.
C-Jo men pappa är inte med i melodifestivalen fast hans namn börjar på M. (Trodde jag hade ett smart argument)
T - Nej, men Måns är bäst!
= Speachless mother
Full Februari
Februari brukar innebära full fart hemma hos Cosmopolit. Semlafirande, alla hjärtansdag-dito och Carneval i all ära men här lägger vi till min namnsdag, dagen då maken och jag möttes samt makens födelsedag. I år fyller han dessutom jämt vilket innebär ännu mer att hinna med. Onekligen kalaskul men det tarvar lite pyssel och knåp med scheman. Stor fest planerar vi senare i vår, och håller liten familjemottagning på hans stora dag.
Jag tillhör dessutom de udda och föredrar fullt party med vänkretsen framför gemytligt kalasande med närmaste familjen. Många påpekade att jag skulle ändra mig när jag fått barn men icke, snarare tvärtom.
Jag tillhör dessutom de udda och föredrar fullt party med vänkretsen framför gemytligt kalasande med närmaste familjen. Många påpekade att jag skulle ändra mig när jag fått barn men icke, snarare tvärtom.
Varde väska?
Till min lilla Mini Cooper vore en Mulberry Mabel i vårens svartvita version helt rätt. Nu till en samvetsfråga; behöver jag en åttonde Mulberryväska? Det var ju dock länge sedan jag slog till på just en Mulberryväska, det har ju blivit lite MaxMara och Burberry så det känns lockande. Överkonsumtion? Ja definitivt. Skulle jag använda den? Jaaaaa!
Vi får väl se....
UPDATE: Idag kom UPS med min finfina Mabel.
Vi får väl se....
UPDATE: Idag kom UPS med min finfina Mabel.
Längen leve lugnet
När livet spunnit i ett alltmer accelrerande småkaos är det fantastiskt skönt att landa i en lugn helg. Tvätt, undanplock, matlagning och alla andra vardagssysslor som behöver avklaras i ett vardagshem kan (väldigt temporärt) kännas avkopplande om man helt plötsligt får TID.
Nästa "tidsprojekt" är att hinna träna. Jag ska få in 4 träningstillfällen i veckan varav minst två löprundor. Nu har jag skjutit på det eftersom armbandet till pulsklockan gått av vilket är världens larvigaste ursäkt. Fast det är också en ursäkt att spana in en ny Garminpuls/GPS mätare, det blir ju så mycket roligare att springa om man har en sådan. Eller nåt...
Tittar nu ut överträtopparna från sovrumsfönstret och inser att det ligger snö kvar, trots den uppenbara vindstyrka som levererade det vita täcket. Undrar om det räcker för att åka bob med barnen idag?
Nästa "tidsprojekt" är att hinna träna. Jag ska få in 4 träningstillfällen i veckan varav minst två löprundor. Nu har jag skjutit på det eftersom armbandet till pulsklockan gått av vilket är världens larvigaste ursäkt. Fast det är också en ursäkt att spana in en ny Garminpuls/GPS mätare, det blir ju så mycket roligare att springa om man har en sådan. Eller nåt...
Tittar nu ut överträtopparna från sovrumsfönstret och inser att det ligger snö kvar, trots den uppenbara vindstyrka som levererade det vita täcket. Undrar om det räcker för att åka bob med barnen idag?
Trevligt att råkas
Medan Anna och jag satt på Reisen och åt lunch kom en gemensam gammal kollega fram till oss och hälsade samt förhörde sig om vad vi pysslade med nuförtiden. Kollegan själv gjorde en ansats att berätta vad hon numer sysselsätter sig med då både Anna och jag artigt indikerade att vi visste. Ex-kollegan i fråga har fått ett medialt väldigt synligt jobb att vi inte kunnat undgå det. Understrykas bör att vi gärna unnar henne framgången och är uppriktigt glada å hennes vägnar. Det var synnerligen trevligt att råkas, tillika att hon tog initiativet att komma fram för det hade vi knappt vågat själva. Varför är det så? Vi svenska stoppar ner våra egon så långt ner helt i onödan. Hon skulle säkert uppskattat om vi vågat oss fram, nu var det tur att hon är så trygg i sig själv och så väluppfostrad att hon tog initiativet. Värt att minnas om man själv skulle bli framgångsrik, folk undviker att gå fram pga rädslan att framstå som framfusiga, inte för att de glömt bort dig eller missunnar dig framgången.
Soliga Söder
Idag var ett lunchmöte inbokat i Gamla Stan så jag tog mig en härlig promenad från Marievik över söder. Det var underbart skönt, så skönt att jag efter uträttat värv, trevlig lunch och med inspirationsbanken fylld tågade tillbaka samma väg. Stockholm är vackert.
Morsomt i Oslo
Idag var det en klassisk "överdagentripp" å jobbets vägnar som skulle klaras av. När det är ett tight körschema i vanliga fall för att få vardagen att gå ihop så krävs det extra insatser när någon i familjen ska iväg på tjänsteresa. Denna någon är oftast jag även om jag drastiskt minskat detta. På förra jobbet var tanken att jag skulle "pendla" mellan Hong Kong, London, Milano, Rom, Sidney och Kista, då valde jag walk-over alternativet. Det var inte värt insatsen att fortsätta det spelet.
I nya jobbet är destinationerna inte lika glammiga men man får göra det bästa av saken. Idag inträffade flera små saker som fick mig att dra på mungiporna. Med taxin på väg från Gardemoen till kontoret passerade vi Helsfyr så nu vet jag vart folk ber mig att dra ibland. I Helsfyr har de dessutom en Carglass filial vid namn Hurtigrutan vilket jag fann lite småfyndigt. På flyplatsen "pep" det om mig som vanligt (jag är ju mörkhårig och brunögd) och jag fick ta av mig mina stövlar för röntgen av dem, varpå säkerhetsgubben höll på att ge dem till killen efter mig som också röntgat sina kängor. Stövlarna var höga i dammodell med snörning fram medan kängorna var båtar i väldigt maskulin tappning. Den mörke fransosen (som det också pipit om) och jag skrattade gott åt tanken åt att vi skulle tågat iväg med varandras dojjor och vad det gjort åt våra respektive välmatchade outfits.
Insåg dessutom idag att jag har nått ett nytt stadie av mognad. Jag är mindre "trigger happy" utan lyckades hålla god min i elakt spel säkert förvissad om att jag kommer att vinna kriget om jag inte tar fajten idag. Det gjorde mig småputtrigt nöjd och stolt. Erfarenhet är skönt att ha.
Nu har jag hunnit hem, gått ut med grannar och hund, nattat två barn, tvättat två maskiner tvätt samt förberett morgondagen. Då bär det av till Malmö. I'm back on square one.
I nya jobbet är destinationerna inte lika glammiga men man får göra det bästa av saken. Idag inträffade flera små saker som fick mig att dra på mungiporna. Med taxin på väg från Gardemoen till kontoret passerade vi Helsfyr så nu vet jag vart folk ber mig att dra ibland. I Helsfyr har de dessutom en Carglass filial vid namn Hurtigrutan vilket jag fann lite småfyndigt. På flyplatsen "pep" det om mig som vanligt (jag är ju mörkhårig och brunögd) och jag fick ta av mig mina stövlar för röntgen av dem, varpå säkerhetsgubben höll på att ge dem till killen efter mig som också röntgat sina kängor. Stövlarna var höga i dammodell med snörning fram medan kängorna var båtar i väldigt maskulin tappning. Den mörke fransosen (som det också pipit om) och jag skrattade gott åt tanken åt att vi skulle tågat iväg med varandras dojjor och vad det gjort åt våra respektive välmatchade outfits.
Insåg dessutom idag att jag har nått ett nytt stadie av mognad. Jag är mindre "trigger happy" utan lyckades hålla god min i elakt spel säkert förvissad om att jag kommer att vinna kriget om jag inte tar fajten idag. Det gjorde mig småputtrigt nöjd och stolt. Erfarenhet är skönt att ha.
Nu har jag hunnit hem, gått ut med grannar och hund, nattat två barn, tvättat två maskiner tvätt samt förberett morgondagen. Då bär det av till Malmö. I'm back on square one.
Mrs Adams, I presume?
Nu har jag gjort något jag i min ungdom aldrig trodde jag skulle göra. Jag har plattångat håret. Eftersom jag är en naturlig mörk brunett med normalt spiiiiiiikrakt hår har jag alltid suktat efter ljusare lockar. Som liten var det blonda "Nellie i lilla huset på prärienlockar" som var i fokus för min längtan medan i tonåren hägrade rödtonade "juliarobertslockar". Efter barnens ankomst har mit hår fått lite ofrivilligt fall (efter att jag klippte av 75cm). Nu har håret börjat bli långt igen men man kan fortfarande ana lite fall i nacken. För att inte gå ut med en halv frisyr (som bara ser bra ut framifrån även kallat bakful) har jag idag lärt mig bemästra en plattång.
Nu skymtar man återigen min likhet med Morticia.....
Nu skymtar man återigen min likhet med Morticia.....
