En helg i löpningens tecken
Det är kul att springa.
och jag som tyckte jag varit duktig.
Igår träffade jag dessutom kollegan som varit i Hemavan och sprungit 24-timmars. Hon berättade att hon skulle öka sin träning nu för det var sådan kick att springa 24 timmar i sträck. Idag tränar hon 70 km i veckan.... dessutom frågade hon om vi inte skulle ut och springa ihop imorgon på jobbet, jag mitt nöt svarade ja. Sedan påpekade jag att jag håller släptempo medan hon kör minst 4 minuterstakt. Jo, men vi startar här och springer till Hammarbybacken, där kan jag (läs kollegan) springa upp och ner tills du kommer fram sedan springer vi tillbka. OK mumlade jag. När jag kom hem och berättade det för maken sa han, men det är ju över halvmilen dit, ska du springa en mil på lunchen? Tydligen.
Run, run like the...fog?
Ut i skogen
Ska på prommis med L ikväll, fast det känns liksom inte som riktig träning så jag tror det blir en liten löprunda först. Det är bäst att passa på medans lust är.
UPDATE: Nu ger jag mig ut, det är så lätt att fastna i "jag ska bara först".
UPDATE II: 9,4 km, förvisso i lågpulsigt tempo men ändå helt OK.
UPDATE III: Skavis och lite mör, måtte L känna för en kort runda.
UPDATE IV: Det bidde över två timmars snack och raska steg. Jag hoppar nog löppasset imorgon bitti....
Träningsmål ett uppnått
De senaste tre veckorna har jag åter börjat löpträna och jag kan nu rapportera att min häl och resten av min lekamen klarar av 1 mil (10km, no lame English mile). Både igår morse och idag har jag med min Garmin på armen sprungit ordentligt, imorse var det 80 minuter nonstop utan vare sig paus eller gång. Det bästa är att det nu är skönt, behagligt och stimulerande att ge mig ut. Visst ska jag öka takten och komma ner i bättre än lufstider men ändå, detta är en god början.