En helg i löpningens tecken

För sex veckor sedan återupptog jag mitt sedan 5 år slumrande löptränande. I lördagsnatt sprang jag Midnattsloppet, i söndags sprang jag ytterligare 9 kilometer. Totalt har jag avverkat 4,5 mil på 4 dagar och det känns jätteskönt i kropp och själ. Härnäst är det Tjejmilen.

Det är kul att springa.

och jag som tyckte jag varit duktig.

Idag har 13 km avverkats i löpspåret. Det känndes jättebra och jag var sprickfärdig av stolthet över min egen bedrift. Sedan sprang jag på mammalediga grannen som fick tvillingar i februari och just varit uppe i Funäs och sprungit tredagars, 19+22 +26 km. Jag erkänner, jag är en slöhög - I'm not worthy.

Igår träffade jag dessutom kollegan som varit i Hemavan och sprungit 24-timmars. Hon berättade att hon skulle öka sin träning nu för det var sådan kick att springa 24 timmar i sträck. Idag tränar hon 70 km i veckan.... dessutom frågade hon om vi inte skulle ut och springa ihop imorgon på jobbet, jag mitt nöt svarade ja. Sedan påpekade jag att jag håller släptempo medan hon kör minst 4 minuterstakt. Jo, men vi startar här och springer till Hammarbybacken, där kan jag (läs kollegan) springa upp och ner tills du kommer fram sedan springer vi tillbka. OK mumlade jag. När jag kom hem och berättade det för maken sa han, men det är ju över halvmilen dit, ska du springa en mil på lunchen? Tydligen.

Run, run like the...fog?

Så var 1,1 mil avverkade i skog, längs vik, bland förortsvillor och i långsamt tempo.

Ut i skogen

Ska på prommis med L ikväll, fast det känns liksom inte som riktig träning så jag tror det blir en liten löprunda först. Det är bäst att passa på medans lust är.

UPDATE: Nu ger jag mig ut, det är så lätt att fastna i "jag ska bara först".
UPDATE II: 9,4 km, förvisso i lågpulsigt tempo men ändå helt OK.
UPDATE III: Skavis och lite mör, måtte L känna för en kort runda.
UPDATE IV: Det bidde över två timmars snack och raska steg. Jag hoppar nog löppasset imorgon bitti....


Träningsmål ett uppnått

De senaste tre veckorna har jag åter börjat löpträna och jag kan nu rapportera att min häl och resten av min lekamen klarar av 1 mil (10km, no lame English mile). Både igår morse och idag har jag med min Garmin på armen sprungit ordentligt, imorse var det 80 minuter nonstop utan vare sig paus eller gång. Det bästa är att det nu är skönt, behagligt och stimulerande att ge mig ut. Visst ska jag öka takten och komma ner i bättre än lufstider men ändå, detta är en god början.


Halt väglag, för jogging

Tog med hunden på en morgonpromenad och tänkte att jag skulle avverka 8 km löpning efter det, men icke sa nicke. Under inledningen på prommisen började det toksnöa och lagom till vi gjort vår skogsrunda var marken täckt av ett tunnt lager med snö. Det innebär att man inte ser islagret under och att det är snorhalt så gamla gumman i mig sa att det nog är bäst att försöka hitta underhållning inomhus idag. Det blir köksfix/renoveringspyssel och eventuellt ett sorteringsvarv hos min mor.

Skön löpning i regn

Imorse gav jag mig äntligen ut på ett första pass i löpspåret, 7 km i småstrilande regn under en jämngrå himmel. Enda sällskapet var hunden. Det var toppenskönt.

RSS 2.0