Min första tjänsteresa

Min första "riktiga" tjänsteresa (jag räknar inte med Japantrippen under examensarbetet) gick anno 1995 till kärlekens huvudstad: Paris. Det var tänkt som en mjukstart för mig och ett enkelt uppdrag, att lämna in en offert och dagarna efter inlämning finnas tillhands för att svara på eventuella klargörande frågor. Det lät ju som a piece of cake även om det skulle ske på franska. Jag som just avklarat diverse riskhanteringskurser kände att  här var det begränsat utrymme för äventyr, men kanske lite mysig shopping.

Som alltid var vi färdiga med offerten just i tid för att slänga oss iväg på sista möjliga plan. Vi, dvs en luttrad kollega och jag, min kollega som till utseende och födsel är ultrasvensk men uppvuxen i Frankrike talar således flytande franska.

Eftersom offerten var skrymmande och inte fick hamna i orätta händer skulle vi hyra en bil i Paris. Detta var före PDF-filer och elektroniskt överskickande av offerter så offerten tarvade stora blå koffertar med hundratalet pärmar (6 kopior av offerten). Det enda i bilväg som fanns inne på Charles de Gaulles Hertzkontor när vi anlände var en sportig Citroen (contradiction in terms, I know). time was of the essence resignerade vi och tog bilnycklarna och packade febrilt den nätta bilen full med oss själva och offerten. Eftersom jag var smal och ihopfällbar fick jag vika ihop mig i det obefintliga baksätet medan kofferterna fick färdas ståndsmässigt i framsätet.

Kollegan hittade utmärkt i stan så transporten genom Paris gick initialt smärtfritt. När vi kom fram till receptionen på "den stora operatörens" huvudkontor med våra gigantiska offertkoffertar upptäckte vi att vi dessvärre hade fått adressen till operatörens huvudkontor inte till operatörens huvudkontor för internationella affärer där vi förväntades lämna in alla pärmarna. Det var bara att vända och med gasen i botten förflytta oss tvärs igenom staden ännu en gång. Med ena ögat på klockan och andra på vägen ringer så kollegan till kunden för att försäkra sig om att vi nu är på väg till rätt adress. Till saken hör att vi var tvugna att lämna in offerten i tid för att inte bli diskvalificerade ur anbudstävlingen.
 
Utanför Palais de l'Élysée passerar vi nätt och jämt ett rödljus som precis efter oss slår om till gult, men vi hade grönt. Tyckte åtminstone jag. Efter oss passerade dessutom ytterligare ett halvt dussin bilar. Då kliver ett par traffikpoliser ut och stoppar oss, bara oss. Kollegan vänder sig om, spänner ögonen i  mig och säger "nu talar du ingen franska". Vad han inte säger är att han tänker göra likadant. När han hittat knappen för att få ner rutan och tala med polisen låter han som Mr Cluseau i Rosa Pantern, han talar ju inte bara franska utan också engelska som en fransman.

"Im zorri butt i dö nöt spik ani fränsch" bräker han.
"Nö it vas nöt rrrrräd it vas grrrrriiiin....."
"yö arrrrä vrong"
Polisen tittar på mig, ihopkrupen i baksätet med mina långskånkar till ben i princip hängade över mina öron och jag biter mig i läppen för att inte skratta. 

"No I am really sorry I do not speak any French either, only English" kvider jag fram på min überbrittiska engelska (det är inte för inte man har en lärare i engelska till mamma). 

Kollegan blir tvungen att kliva ut och visa alla papper, blåsa, och fortsätta förklara att han inte kan tala franska. Han var dessutom klädd som en sann parisare så jag fick anstränga mig maximalt för att försöka hålla masken. Parodiskt försöker han förklara att nej han har inte kört mot rött, jo han kunde se det mobilen till trost osv.

Till slut ger kollegan, efter mina påtryckningar om att vi riskerar komma försent till kunden, upp bilen, polisen beslagtar den och vi stod strandade med våra koffertar på mitt på gatan. Till slut får vi stopp på en taxi som är villig att ta oss och elefantväskorna till kunden. Vi hann i tid på två minuter när.

Efter detta lilla äventyr gick resan som på räls, kunden fick sina pärmar, vi svarade på frågor, shoppade, gick på museum, åt gott, drack gott och avancerade vidare till nästa fas med kunden varpå vi kunde styra kosan till Stockholm. 


Cosmopolit goes local

Efter ett dussintal år som internationellt handelsresande arbetar jag för första gången med Sverige som huvudmarknad. Detta passar det småbarnsliv jag lever och det får mig att upptäcka nya sidor av mitt avlånga hemland. Nästa vecka står förutom Stockholm, Sundsvall och Kristianstad på menyn och vecka efter det följer stolta Småland med Jönköping och Växjö (och en liten utflykt till Helsingfors för ett kundmöte).

UPDATE: Cosmopolit är fullt medveten om att Helsinki inte ligger i Sverige.

Akkurat

Imorgon bär det av över dagen till Oslo.

Back in the saddle again

Nu har vi bokat in vår första vintersemester sedan barnens ankomst. Jag som innan studierna snittade över 200 dagar på snö per år, två år i rad, har de senaste 4 åren inte stått på en bräda alls. Nu blir det en smygstart med en vecka i Kläppen tillsammans med svärföräldrarna (läs barnvakter). Maken och jag har insett att våra gamla favvoorter Serre Chevalier, Kittelfjäll, Val Morel, La Grave, och Riksgränsen får vänta till barnen är större. Nu är det familjeskidåkning och knapplift som hägrar. Cosmopolit får lägga lössnö, Chileåkning och raviner i drömlandet och konfrontera barnbackar, hjälmfotingar och skidskola istället. Det blir nog alldeles underbart.

N.Y.

Avslutade dagen med att se "You've got mail", en film jag sett ett otal gånger men som fortfarande ger mig en längtan till the big apple. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att bo där, om än inte med små barn utan antingen som singel, dinky eller efter barnen flugit ut, då de två första alternativen inte är aktuella får jag väl jobba på de senare.

Varför välja om val inte finns?

På vår tripp till södra tyskland hade vi som alltid bokat hyrbil med det stora hyrbilsföretaget. Denna gång hade de inte bara valmöjligheten enligt "bilklass" utan ett specialerbjudande där man kunde hyra en Audi A3 förmånligt. Som alltid när man anländer till destinationen säger den synnerligen buttre biluthyraren;

-No we do not have that car available (vi hade bokat för över en månade sedan).
-We have upgraded you (och räcker oss nycklarna till en Peugot).

Grrrrr, jag gillar fransk mat men franska bilar har inte stått så högt i kurs hos Cosmopolit. Det gör de nu! Denna hardtop cab Peugot 307c var en riktig pärla.  Hertz, allt är glömt och du är förlåten.

Tillbaka i verkligheten

Maken och jag kom tillbaka i söndags efter härliga dagar i Tyskland. Vi har sovit, sovit och sovit, man inser inte hur mycket man saknar sömn som småbarnsförälder förrän man får sova ut. Vi har pratat med varandra , hittat varandra och skrattat som vi gjorde innan hela barnkarusellen satte igång. Dessutom har vi spanat på möbler, gått på tysklands största julmarknad (i Stuttgart), ätit mycket och gott  samt shoppat kläder för ett helt kompani.

Summa sumarum; en helt OK tripp.

Kort natt

Nu är det strax färdigpackat. Imorgon bitti, läs mitt i natten, bär det av med siktet inställt på Stuttgart. Det ska bli väldigt skönt. Vi är bara borta i tre dagar men oj vad det känns lyxigt. Att få rå om varandra själva i tre hela dygn. Det har inte hänt sedan vi blev föräldrar för 3,5 år sedan.

Bokat & klart

Nu bokar jag en lång week-end trip för bara maken och mig i sydtyskland under första advent. Julmarknad, outlet-shoppande och spamys, vad mer behövs?

Nostalgia, all day

Efter mysig höstmiddag och busfrönattning landade maken och jag i soffan framför The Wedding Date, en sötsliskig engelsk romantisk komedi. Resultatet är, återigen, total Londonabstinens. Jag VILL tillbaka. NUUUUUUU!!!!

Eftertankens kranka blekhet, nej skit i den jag VILL tillbaka. Sooner or later I will be a Londoner again. Jag vet inte hur eller när men en plan börjar ta form och maken verkar inte helt oäven.

För en hopplös anglofil som undertecknad är det en perverst skön tortyr att se filmer med Londonmiljöer, engelska landskap, engelska undefundigheter och framför allt det fabulishouska (eget påhittat ord - ja) uttalet.

The image ?http://london.startaresan.se/images/hydepark.jpg? cannot be displayed, because it contains errors.

Saudades

Längtar till mitt Portugal.
Tenho muitas saudades de Portugal em geral e Monte Gordo em specifico.


image41

Kosmopolit - jobbar på det

Gjorde karttestet från visitedcountries.com och insåg att jag har en bit kvar tills jag är en sann kosmopolit. 40 länder ger dryga 17% av alla nuvarande nationer.


create your own visited countries map

Bagel - en dröm om N.Y.

Till lunch snurrade jag ihop en New Yorker with avocado dvs en bagel (med sesamfrön), philadelphiaost, rökt lax (salmon salar), röd lök och avokado dessutom körbärstomater vid sidan om. Mmmmmmmmm jag drömmer om en tokig shoppingspree i N.Y. medan jag äter. Start spreading the news......New York New Yoooork skriker restarmen, nåväl drömma kan man ju.

RSS 2.0