Cosmopolit

Lusten åter skriva semi-publikt har väckts. Det kliar i fingrarna och vimmlar av idéer och uppslag. Finns tiden? Vet inte. Ska jag stanna på denna adress eller ska jag starta om och skriva med engelska som bas precis som på jobbet? Jag smyger nog lite här fram tills jag har bestämt mig.

Spännande är det att möten med nya människor kan väcka behovet av att uttrycka sig i skrift.

Sent omsider antar jag den allmänna utmaningen av härliga Annie.

Utmana 5 personer och berätta för dem, samt personen som utmanat dig.
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord!
Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på fråga 1).

1. Vad heter du: Sxxxxx
2. Ett ord på fyra bokstäver: Sola
3. Flicknamn: Soline
4. Pojknamn: Sebastian
5. Yrke: Skattmas
6. Färg: Svart
7. Klädesplagg:Smoking 
8. Mat: Serranoskinka
9. Sak i badrummet: Spegel 
10. Plats/stad: Serre Chevalier
11. En orsak att vara sen: Siesta
12. Något man skriker: "Stoppa pressarna"
13. Film: Sliding doors
14. Något man dricker: Singapore sling
15. Band: Savage Garden
16. Djur: Surikat
17. Gatunamn: Strandvägen
18. Bil: SAAB (not in this world)
19. Sång: "Sealed with a kiss"

Idag har min "ickeförkylning" som legat på lur sedan November äntligen brutit ut. Cosmopolit som aldrig är sjuk, det är ingen överdrift , jag jobbade 12 år på mitt förra jobb utan en enda sjukskrivningsdag, har idag däckat. Maken var ute i snön med tjejerna, de åkte bob, byggde snögubbe och hade varm choklad i termos, clementiner och pepparkakor med sig medan jag låg hemma och sov.

Nu hoppas jag att all huvudvärk, rassel, host och snörvel viker hädan för vi ska på kalas på lördag. Pillervägrande Cosmopoliten får nog krypa till Canossa och ta en Alvedon trots allt.

Jag älskar getost. J'aime la chèvre. I många former .

Denna ost har dock ett dilemma. Det retar gallfeber på mig är när folk bakom ostdiskar ska rätta mig när jag beställer getost. "Menar du chevré?" Nej, jag menar getost eller om du vill ha det på franska: chèvre. Inget e-ande på slutet. Tänker jag argt.

Samma sak på systemet, eftersom jag talar portugisiska (från Portugal) flytande blir jag skogstokig (dvs jag snörper på munnen och tänker svarta tankar) när de ska rätta mitt portugisiska uttal på rödviner. Om du ska rätta någon var då vänlig och se till att du kan det du talar om eller fråga vänligt och trevligt varför personen säger som den gör.

Note to self: sluta rätta folk. Ingen gillar en Messersmith (eller hur var det nu?).

Vad ska man använda för ord för detta deceniumet? Nolltalet? Engelsmännen har ju med BBC i bräschen anammat the noughties. Ett klar underbart uttryck, både språkligt och assosiationsmässigt  (the  naughties).

To procrastinate - att skjuta upp till senare
Procrastinator - någon som tenderar att göra ovan - ça veut dire moi.

Jag saknar detta ord som förklarar varför jag är ultraeffektiv när jag har hysteriskt mycket att göra medan när jag har det lugnt knappt kan tänka klart en tanke än mindre genomföra den.

Oh dear, my to-do-lists are only becoming longer, I wonder why?