Futtigheter som fastnat
Ibland tror man att man förlåtit gamla oförätter, glömt, rest sig och gått vidare. Sedan som blixt från klar himmel kan något till synes trivialt riva upp ett gammal gömt sår. Man slås till marken, där ligger man i sin ynkedom och känner åter de där fula småaktiga känslorna. Idag hände det mig för första gången på flera år och jag var helt oförberedd. Jag trodde ärligt talat att jag kommit längre, vad besviken jag är. Inte bara på den som en gång svikit utan främst på mig själv.
Kommentarer
Trackback