Cosmopolit

Det finns tråkiga saker, sedan finns det astråkiga saker. Att skriva ett protokoll från ett rådgivande föräldrarmöte från förskolan tillhör det senare. Nu är det dock gjort. Det har genererat mig så många vuxenpoäng att jag antagligen dog i fredags.

Frågan jag nu ofrånkomligen ställer mig är; varför räckte jag upp handen och anmälde mig frivilligt till ovan beskrivna tortyr? Hur stort "duktighetsbekräftelsebehov" har jag?

Trillade i trappan, (jo jag var spiknykter) min fot är fortfarande svag efter hälsenerupturen. Nu har jg ont i högerarmen, hoppas den är hel och bara har fått sig en kyss. Aj, aj aj.

En intressant finsk undersökning har publicerats i veckan. Den visar att med ett imponerande stort urval (14500 företag, dvs alla företag i Finland med fler än 10 anställda) ser man en över 10% högre lönsamhet hos de företag som leds av kvinnor. Nu ska det bli intressant att höra alla skäl varför detta inte är relevant. Det hände nämligen förra gången en sådan undersökning kom fram till samma sak, fast då studerade man "bara" storföretagen i samma land.

En kort resumé:

• Blomsterkvastinhandling till den äldsta dotterns fantastiska dagisfröken som fyller 40 
• Ännu en skön ansiktsbehandling i min kur hos härliga Lena på Lite Extra
• Fler tulpanlökar har införskaffats (vita)
• CV snickrande efter dissektionen hos coachen igår.
• Hunden rymde en sväng
  

Det som präglat dagen mest är eftertänksamhet om sakers vardande.

En lätt nervös förväntan börjar infinna sig inför morgondagens intervju. Det låter hittills som en perfekt möjlighet för mig. Fjärilarna kommer ha high life i min mage imorgon. Dessvärre kommer jag nog se ut som ett vårtsvin i fejjan av kurens effekt - isn't it ironic, don't you think?

Kroppen är trött efter att ha burit sten, grävt, legat på knä och planterat ännu fler tulpanlökar (vita denna gång), burit sockersöta småtöser. Hjärnan är seg av för mycket  karrirsanalyserande. What is done, is done, only the future is changable. Dessutom är jag trött på mig själv att jag inte använder tiden vettigare, att jag slarvar med maten, att jag inte tar tag i fotoalbumsmakandet, att jag inte tagit fram vintergarderoben att jag inte hunnit allt jag borde, kort och gott. Kan man ta time-out från sig själv?

Nu slår Göran Persson mynt av de sidorna som var tungan på vågen i senaste valet. Är det någon som är förvånad? Är destruktiva härskartekniker verkligen något man vill lära sig? Eller var han där som exempel på en utdöende art eller ett avskräckande dito?

Gjorde Expressens webtest om Portugal och blev skitsur.


OK, testet är svårt, men om man nu som tidning konstruerar ett klurigt test kan man väl försöka göra det korrekt? Portugals längsta flod heter Tejo (inte Tajo), den västligaste punkten heter Cabo da Roca (inte Kap Roca), enda skidorten Serra da Estrela (inte Serra Estrela), Portugal står för c:a 90% av korkproduktionen (inte 50%).

Jo, jag hade 10 av 10 rätt men jag har ju bott i landet i fråga. (Det var inte resultatet som gjorde mig sur utan bristande kvalitet i testet.) Gör om - gör rätt!

Nu får jag blogga från Safari eftersom Firefox och bloggandet inte kände för att samarbeta denna morgon, unk.

Lite oväntat, från min sida, måste jag hålla med Linda Skugge i det hon skrev i dagens Expressen. Dagens tokdemonstration på Sergelstorg är också ett tydligt tecken på vart opinionen dessvärre rör sig. Fick mig en utskällning vid Medborgarplatsen i eftermiddags när jag vänligt, med ett leende, förklarade för en vänsteraktivist att jag inte hade för avsikt att demonstrera mot mig själv. Däremot tror jag att lite grundläggande marknadsföring av de resultat man succesivt når vore på sin plats från de vid regeringsmakten.

If you have earned the power, use it and prove that you deserve it or it will be lost.

Jag avskyr att komma hem då maken redan är hemma med barnen. Ursäkta, men det är bland det värsta som finns. Jag kände likadant när jag var liten och pappa hade varit ensam hemma under dagen.

Allt är ett kaos, ett kaos som jag reder upp, som jag väljer att reda upp. När man öppnar dörren ligger ångesten som en hinna över hemmet. Matoset stinker, det är stökigt trots att det var städat endast timmar tidigare, golvet är belamrat med prylar, maken har somnat ifrån alltihop, inklusive två ledsna barn. Morrrrrrrrrrr

Dagens roligaste (?) var yngsta dotterns första skattebesked. Hon fick 1 (en) krona i restskatt, som dock inte skulle betalas in utan läggas in som en skuld på hennes skattekonto ?!?!? Hallåååååå hon är inte två år fyllda och hennes fondsparandes och sparandes räntor/reavinster med tillhörande skatteinbetalningar har administrerats av banken. Här hemma garvade vi läppen av oss och beslutatde att rama in detta första myndighetskrav. Fast vad kostar inte dessa utskick staten?

Att avsluta denna vecka av prokrastinerande med "Bridget Jones: Edge of Reason" känns passande. Intalar mig själv bestämt att nästa vecka blir annorlunda och att nu är det jag bestämmer (whoahahaha).... Två saker måste jag fixa under veckan som kommer - ingen pardon.

När man rehabiliterar en avsliten hälsena rekomenderas stödstrumpa - det är INTE kul. Man känner sig som en gammal skröpplig tant snarare än en läcker 36-åring (det senare skrivet med ett stort mått av självironi). Stolpar runt i ribbstickat stödhärke på vänsterfoten i söta ballerinaskor och önskar jag kunde trippa runt i högklackat som förr. Dessutom vet jag att ärret på vaden alltid kommer synas. Lyxproblem kan tyckas,  men jag är fåfäng och vill känna mig som en cool katt i klackar.

Hosta, hostade, hostat. Jag har träningsvärk i mina gamla magmuskler av hostande. Förpestade livet för mina kära medkursdeltagare i en vecka genom de konvulsionsmässiga hostningarna och det blir inte bättre. Nu ska jag strax förpassa min skruttiga lekamen i säng.

En av mina gamla plågoandar från skoltiden bloggar. Ska jag hämnas, hänga ut honom som den mobbingledare han var under 8 år? Eller bara låta det passera? Mmmm det hade varit såååå lätt men jag tänker inte sjunka så djupt utan bara notera och låta det passera.

Har hört att det i bloggvärlden finns packfantaster. Jag är inte en sådan, min resvana till trots. Åter igen kommer the true procrastinator fram. Vill inte, kan inte och har inte lust att packa. Det är just detta som leder till packpanik och till att jag alltid drar iväg med 3 gånger det jag behöver, minst. Tänk om X inträffar, eller Y häner, eller om jag måste Z????? För säkerhets skull packar jag ned hantlar, bikinivax, trivial pursuit, guidebok över São Paolo fast jag ska till Ghana, snöskor och en leatherman toolkit. Jag har till och med en ny fin RÖD väska att packa i men inte ens det kan få igång mig. Varför?

aj, aj, aj. Ont i halsen. Undrar om jag pratat för mycket (=legio) eller om jag lyckats fånga något virus? Det känns som om jag har ett rivjärn på ett snöre i halsen och som nu åker upp och ner för att travestera på en snappsvisa i dessa kräfttider. Kurs nästa vecka som jag absolut inte vill missa, Tällberg I shall be there.